1 Mosebok 21
1 Och HERREN såg till Sara, såsom han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara såsom han hade sagt.
And YHWH has looked after Sarah as He has said, and YHWH does to Sarah as He has spoken;
2 Sara blev havande och födde åt Abraham en son på hans ålderdom, vid den bestämda tid som Gud hade sagt honom.
and Sarah conceives, and bears a son to Abraham, to his old age, at the appointed time that God has spoken of with him;
3 Och Abraham gav den son som var född åt honom, den som Sara hade fött åt honom, namnet Isak.
and Abraham calls the name of his son who is born to him, whom Sarah has borne to him—Isaac;
4 Och Abraham omskar sin son Isak, när denne var åtta dagar gammal, såsom Gud hade bjudit honom.
and Abraham circumcises his son Isaac, [being] a son of eight days, as God has commanded him.
5 Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom.
And Abraham [is] a son of one hundred years in his son Isaac being born to him,
6 Och Sara sade: »Gud har berett mig ett löje; var och en som får höra detta skall le mot mig.»
and Sarah says, “God has made laughter for me; everyone who is hearing laughs for me.”
7 Och hon sade: »Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag fött honom en son på hans ålderdom!»
She also says, “Who has said to Abraham, Sarah has suckled sons, that I have born a son for his old age?”
8 Och barnet växte upp och blev avvant; och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham ett stort gästabud.
And the boy grows, and is weaned, and Abraham makes a great banquet in the day of Isaac’s being weaned;
9 Då fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade fött åt Abraham, leka och skämta;
and Sarah sees the son of Hagar the Egyptian, whom she has borne to Abraham, mocking,
10 och hon sade till Abraham: »Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, ty denna tjänstekvinnas son skall icke ärva med min son Isak.»
and she says to Abraham, “Cast out this handmaid and her son; for the son of this handmaid has no possession with my son—with Isaac.”
11 Det talet misshagade Abraham mycket för hans sons skull.
And the thing is very wrong in the eyes of Abraham, for his son’s sake;
12 Men Gud sade till Abraham: »Du må icke för gossens och för din tjänstekvinnas skull låta detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon säger dig; ty genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.
and God says to Abraham, “Let it not be wrong in your eyes because of the youth, and because of your handmaid: all that Sarah says to you—listen to her voice, for in Isaac is a seed called to you.
13 Men också tjänstekvinnans son skall jag göra till ett folk, därför att han är din säd.»
As for the son of the handmaid also, for a nation I set him, because he [is] your seed.”
14 Bittida följande morgon tog Abraham bröd och en lägel med vatten och gav det åt Hagar; han lade det på hennes rygg och gav henne barnet med och lät henne gå. Och hon begav sig åstad och irrade omkring i Beer-Sebas öken.
And Abraham rises early in the morning, and takes bread, and a bottle of water, and gives to Hagar (placing [it] on her shoulder), also the boy, and sends her out; and she goes on, and goes astray in the wilderness of Beer-Sheba;
15 Men när vattnet i lägeln hade tagit slut, kastade hon barnet ifrån sig under en buske
and the water is consumed from the bottle, and she places the boy under one of the shrubs.
16 och gick bort och satte sig ett stycke därifrån, på ett bågskotts avstånd, ty hon tänkte: »Jag förmår icke se på, huru barnet dör.» Och där hon nu satt, på något avstånd, brast hon ut i gråt.
And she goes and sits by herself opposite [him], far off, about a bow-shot, for she said, “Do not let me look on the death of the boy”; and she sits opposite [him], and lifts up her voice, and weeps.
17 Då hörde Gud gossens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himmelen och sade till henne: »Vad fattas dig, Hagar? Frukta icke; ty Gud har hört gossens röst, där han ligger.
And God hears the voice of the youth; and the messenger of God calls to Hagar from the heavens and says to her, “What to you, Hagar? Do not fear; for God has listened to the voice of the youth where he [is];
18 Gå och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall göra honom till ett stort folk.»
rise, lift up the youth, and lay hold on him with your hand, for I set him for a great nation.”
19 Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon blev varse en vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin lägel med vatten och gav gossen att dricka.
And God opens her eyes, and she sees a well of water, and she goes and fills the bottle [with] water, and causes the youth to drink;
20 Och Gud var med gossen, och han växte upp och bodde i öknen och blev med tiden en bågskytt.
and God is with the youth, and he grows, and dwells in the wilderness, and is an archer;
21 Han bodde i öknen Paran; och hans moder tog en hustru åt honom från Egyptens land.
and he dwells in the wilderness of Paran, and his mother takes for him a wife from the land of Egypt.
22 Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin härhövitsman, och talade med Abraham och sade: »Gud är med dig i allt vad du gör.
And it comes to pass at that time that Abimelech speaks—Phichol also, head of his host—to Abraham, saying, “God [is] with you in all that you are doing;
23 Så lova mig nu här med ed vid Gud att du icke skall göra dig skyldig till något svek mot mig eller mina barn och efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land där du nu bor såsom främling samma godhet som jag har bevisat dig.»
and now, swear to me by God here: you do not lie to me, or to my continuator, or to my successor; according to the kindness which I have done with you—do with me, and with the land in which you have sojourned.”
24 Abraham sade: »Det vill jag lova dig.»
And Abraham says, “I swear.”
25 Dock gjorde Abraham Abimelek förebråelser angående en vattenbrunn som Abimeleks tjänare hade tagit ifrån honom.
And Abraham reasoned with Abimelech concerning the matter of a well of water which Abimelech’s servants have violently taken away,
26 Men Abimelek svarade: »Jag vet icke vem som har gjort detta; själv har du ingenting sagt mig, och jag har icke hört något därom förrän i dag.»
and Abimelech says, “I have not known who has done this thing, and even you did not declare to me, and I also, I have not heard except today.”
27 Då tog Abraham får och fäkreatur och gav åt Abimelek; och de slöto förbund med varandra.
And Abraham takes sheep and oxen, and gives to Abimelech, and they make, both of them, a covenant;
28 Men Abraham ställde sju lamm av hjorden avsides.
and Abraham sets seven lambs of the flock by themselves.
29 Då sade Abimelek till Abraham: »Vad betyda de sju lammen som du har ställt där avsides?»
And Abimelech says to Abraham, “What [are] they—these seven lambs which you have set by themselves?”
30 Han svarade: »Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, för att detta må vara mig till ett vittnesbörd därom att det är jag som har grävt denna brunn.»
And he says, “For—the seven lambs you accept from my hand, so that it becomes a witness for me that I have dug this well”;
31 Därav kallades det stället Beer-Seba, eftersom de båda där gingo eden.
therefore he has called that place “Beer-Sheba,” for both of them have sworn there.
32 När de så hade slutit förbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och hans härhövitsman Pikol upp och vände tillbaka till filistéernas land.
And they make a covenant in Beer-Sheba, and Abimelech rises—Phichol also, head of his host—and they return to the land of the Philistines;
33 Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och åkallade där HERRENS, den evige Gudens, namn.
and [Abraham] plants a tamarisk in Beer-Sheba, and preaches there in the Name of YHWH, the perpetual God;
34 Och Abraham bodde i filistéernas land en lång tid. D. ä. sjubrunnen; i hebreiskan hava orden för »sju» och »ed» likhet med varandra.
and Abraham sojourns in the land of the Philistines many days.
