Predikaren 7
1 Ty vem vet vad gott som skall hända en människa i livet, under de fåfängliga livsdagar som hon får framleva, lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske under solen?
A good name is better then a good oyntment, and the day of death, then the day that one is borne.
2 Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.
It is better to goe to the house of mourning, then to goe to the house of feasting, because this is the ende of all men: and the liuing shall lay it to his heart.
3 Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.
Anger is better then laughter: for by a sad looke the heart is made better.
4 Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.
The heart of the wise is in the house of mourning: but the heart of fooles is in the house of mirth.
5 De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.
Better it is to heare ye rebuke of a wise man, then that a man should heare the song of fooles.
6 Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.
For like ye noyse of the thornes vnder the pot, so is the laughter of the foole: this also is vanitie.
7 Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.
Surely oppression maketh a wise man mad: and the rewarde destroyeth the heart.
8 Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.
The ende of a thing is better then the beginning thereof, and the pacient in spirit is better then the proude in spirit.
9 Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.
Be not thou of an hastie spirit to be angry: for anger resteth in the bosome of fooles.
10 Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.
Say not thou, Why is it that the former dayes were better then these? for thou doest not enquire wisely of this thing.
11 Spörj icke: »Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?» Ty icke av vishet kan du fråga så.
Wisedome is good with an inheritance, and excellent to them that see the sunne.
12 Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.
For man shall rest in the shadowe of wisedome, and in the shadowe of siluer: but the excellencie of the knowledge of wisedome giueth life to the possessers thereof.
13 Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.
Beholde the worke of God: for who can make straight that which he hath made crooked?
14 Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?
In the day of wealth be of good comfort, and in the day of affliction consider: God also hath made this contrary to that, to the intent that man shoulde finde nothing after him.
15 Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.
I haue seene all things in the dayes of my vanitie: there is a iust man that perisheth in his iustice, and there is a wicked man that continueth long in his malice.
16 Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.
Be not thou iust ouermuch, neither make thy selfe ouerwise: wherefore shouldest thou be desolate?
17 Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?
Be not thou wicked ouermuch, neither be thou foolish: wherefore shouldest thou perish not in thy time?
18 Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?
It is good that thou lay hold on this: but yet withdrawe not thine hand from that: for he that feareth God, shall come forth of them all.
19 Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.
Wisedome shall strengthen the wise man more then ten mightie princes that are in ye citie.
20 Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.
Surely there is no man iust in the earth, that doeth good and sinneth not.
21 Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.
Giue not thine heart also to all ye wordes that men speake, lest thou doe heare thy seruant cursing thee.
22 Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.
For often times also thine heart knoweth that thou likewise hast cursed others.
23 Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.
All this haue I prooued by wisedome: I thought I will be wise, but it went farre from me.
24 Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: »Jag vill bliva vis», men visheten förblev fjärran ifrån mig.
It is farre off, what may it be? and it is a profound deepenesse, who can finde it?
25 Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?
I haue compassed about, both I and mine heart to knowe and to enquire and to search wisedome, and reason, and to knowe the wickednesse of follie, and the foolishnesse of madnesse,
26 När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,
And I finde more bitter then death the woman whose heart is as nettes and snares, and her handes, as bands: he that is good before God, shalbe deliuered from her, but the sinner shall be taken by her.
27 då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.
Beholde, sayth the Preacher, this haue I found, seeking one by one to finde the count:
28 Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.
And yet my soule seeketh, but I finde it not: I haue found one man of a thousand: but a woman among them all haue I not founde.
29 Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen. Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.
Onely loe, this haue I founde, that God hath made man righteous: but they haue sought many inuentions.
