Höga Visan 1
1 Salomos Höga Visa.
Høgsongen av Salomo.
2 Han kysse mig med sins muns kyssande; ty din bröst äro ljufligare än vin;
«Han meg kysse med kyssar av sin munn. For din elsk han er betre enn vin.
3 Att man må lukta din goda salvo; ditt Namn är en utgjuten salva; derföre hafva pigorna dig kär.
Dine salvar angar so ljuvt, ein utrend salve er ditt namn. Difor held møyar dei elskar deg.»
4 Drag mig efter dig, så löpe vi; Konungen förde mig in uti sin kammar: Vi fröjde oss, och äre glade öfver dig; vi tänke uppå din bröst mer än uppå vin; de fromme älska dig.
«Drag meg etter deg. Og me spring. Kongen hev ført meg til sitt hus.» «Me vil fagnast og frygdast i deg. Me vil lova din kjærleik meir enn vin.» Med rette elskar dei deg.
5 Jag är svart, men ganska täck, I Jerusalems döttrar, såsom Kedars hyddor, såsom Salomos tapeter.
«Eg er brun, men like vel væn, de Jerusalems døtter, som Kedars tjeld, som Salomos dørtjeld.
6 Ser icke derefter, att jag så svart är; ty solen hafver bränt mig; mins moders barn vredgas emot mig. Man hafver satt mig till vingårdsvaktersko; men min vingård, den jag hade, bevarade jag icke.
Sjå ikkje på at eg er so brun, at soli hev brent meg so. Mor sine søner harmast på meg, og meg sette til vingardsvakt. Eg hev ikkje vakta eigen gard.
7 Säg mig du, den min själ älskar, hvar du beter, hvar du hvilar om middagen; att jag icke skall gå hit och dit, till dina stallbröders hjordar.
Seg, du som leikar i min hug, kvar gjæter du no? Kvar held du middagskvild? Må eg sleppa på villa å ganga i hjordi til felagarn’ dine.»
8 Känner du dig icke, du dägeligasta ibland qvinnor, så gack uppå fårens fotspår, och bet din kid vid herdahusen.
«Um du ikkje det veit, du fagraste dros, du fylgje i drifti sitt spor og gjæt dine killingar fram der som hyrdingarn’ buderne hev.»
9 Jag liknar dig, min kära, vid mitt resigtyg, vid Pharaos vagnar.
«Med folarn’ for Faraos vogn deg, min hugnad, eg liknar.
10 Dina kinder stå ljufliga i spann, och din hals i kedjo.
Di lekkjeprydde kinn er so væn, og din hals med perlor.
11 Vi vilje göra dig gyldene spann med silfdoppor.
Lekkjor av gull skal du få med sylv-prikkar på.»
12 Då Konungen vände sig hit, gaf min nardus sina lukt.
«Når kongen i laget sit sat, min narde han anga då.
13 Min vän är mig ett knippe af myrrham, det emellan min bröst hänger.
Ein myrra-pung er min ven, som eg ber ved min barm.
14 Min vän är mig en drufva Copher, uti de vingårdar i EnGedi.
Ein cyper blom-dusk er min ven meg i En-Gedis hagar.»
15 Si, min kära, du äst dägelig; dägelig äst du, din ögon äro såsom dufvoögon.
«Å, kor du er fager, mi møy, kor du er fager! Dine augo er duvor.»
16 Si, min vän, du äst dägelig och ljuflig; vår säng grönskas.
«Å, kor du er fager, min ven, kor du er ljuv. Og vårt lægje er grønt.
17 Vår hus bjelkar äro cedreträ; våre sparrar äro cypress.
Cedrar er bjelkarn’ i vårt hus, cypressar er himling.»
