Höga Visan 2
1 Jag är ett blomster i Saron, och en lilja i dalenom.
I am a flour of the feeld, and a lilye of grete valeis.
2 Såsom en ros ibland törne, så är min kära ibland döttrarna.
As a lilie among thornes, so is my frendesse among douytris.
3 Såsom ett äpleträ ibland skogsträ, så är min vän ibland sönerna; jag sitter under dens skugga, som jag begärar, och hans frukt är minom hals söt.
As an apple tre among the trees of wodis, so my derlyng among sones. I sat vndur the shadewe of hym, whom Y desiride; and his fruyt was swete to my throte.
4 Han hafver mig in uti vinkällaren, och kärleken är hans baner öfver mig.
The king ledde me in to the wyn celer; he ordeynede charite in me.
5 Han vederqvicker mig med blomster, och uppfriskar mig med äple; ty jag är krank af älskog.
Bisette ye me with flouris, cumpasse ye me with applis; for Y am sijk for loue.
6 Hans venstra hand ligger under mitt hufvud, och hans högra hand omfamnar mig.
His left hond is vndur myn heed; and his riyt hond schal biclippe me.
7 Jag besvär eder, Jerusalems döttrar, vid rår, eller vid hinder i markene, att I icke uppväcken eller omaken mina käresto, tilldess henne sjelf lyster.
Ye douytris of Jerusalem, Y charge you greetli, bi capretis, and hertis of feeldis, that ye reise not, nether make to awake the dereworthe spousesse, til sche wole. The vois of my derlyng; lo!
8 Detta är mins väns röst; si, han kommer, och springer på bergen, och springer på högarna.
this derlyng cometh leepynge in mounteyns, and skippynge ouer litle hillis.
9 Min vän är lik enom råbock, eller ungom hjort; si, han står bak vår vägg, och ser genom fenstret, och gluggar genom gallret.
My derlyng is lijk a capret, and a calf of hertis; lo! he stondith bihynde oure wal, and biholdith bi the wyndows, and lokith thorouy the latisis.
10 Min vän svarar, och säger till mig: Statt upp, min kära, min dägeliga, och kom hit.
Lo! my derlyng spekith to me, My frendesse, my culuer, my faire spousesse, rise thou, haaste thou, and come thou;
11 Ty si, vintren är förgången, regnet är öfverståndet, och är sin väg;
for wyntir is passid now, reyn is goon, and is departid awei.
12 Blomstren äro utgångna på markene; vårtiden är kommen, och turturdufvan låter sig höra i vårt land;
Flouris apperiden in oure lond, the tyme of schridyng is comun; the vois of a turtle is herd in oure lond,
13 Fikonaträt är knoppadt, vinträn blomstras, och gifva sina lukt; statt upp, min kära, och kom, min dägeliga, kom hit.
the fige tre hath brouyt forth hise buddis; vyneris flourynge han youe her odour. My frendesse, my fayre spousesse, rise thou, haaste thou, and come thou.
14 Min dufva uti stenklyftor, uti bergsrefvor, låt mig se ditt ansigte, låt mig höra dina röst; ty din röst är söt, och ditt ansigte ljufligit.
My culuer is in the hoolis of stoon, in the chyne of a wal with out morter. Schewe thi face to me, thi vois sowne in myn eeris; for thi vois is swete, and thi face is fair.
15 Tager oss räfvar, de små räfvar, som förderfva vingårdar; ty våra vingårdar blomstras.
Catche ye litle foxis to vs, that destrien the vyneris; for oure vyner hath flourid.
16 Min vän är min, och jag är hans, den der beter ibland roser;
My derlyng is to me, and Y am to hym, which is fed among lilies;
17 Intilldess att dagen sval varder, och skuggorna afvika; vänd om, blif såsom en rå, min vän, eller såsom en ung hjort på skiljebergen.
til the dai sprynge, and schadewis be bowid doun. My derlyng, turne thou ayen; be thou lijk a capret, and a calf of hertis, on the hillis of Betel.
