Psaltaren 91
1 Den der under dens Högstas bekärm sitter, och under dens Allsmägtigas skugga blifver,
Mũndũ ũrĩa ũikaraga agitĩirwo nĩ Ũrĩa-ũrĩ-Igũrũ-Mũno arĩhurũkaga kĩĩruru-inĩ kĩa Mwene-Hinya-Wothe.
2 Han säger till Herran: Mitt hopp och min borg; min Gud, den jag hoppas uppå.
Ngũkiuga ũhoro wa Jehova atĩrĩ, “Wee nĩwe rĩũrĩro rĩakwa na kĩirigo gĩakwa kĩrĩ hinya, nĩwe Ngai wakwa, ũrĩa ndĩĩhokete.”
3 Ty han frälsar dig ifrå jägarens snaro, och ifrå den skadeliga pestilentie.
Ti-itherũ nĩegũgũteithũra gĩkerenge-inĩ kĩa mũtegi, o na kuuma mũrimũ-inĩ ũrĩa mũũru wa kũũraga.
4 Han skall betäcka dig med sina fjädrar, och ditt hopp skall vara under hans vingar; hans sanning är spjut och sköld;
Arĩkũhumbagĩra na njoya ciake, na rungu rwa mathagu make nĩho ũrĩĩgitagia; wĩhokeku wake nĩũgatuĩka ngo yaku na kĩĩhitho gĩaku.
5 Att du icke torf förskräckas för nattenes stygghet; för de skott, som om dagen flyga;
Ndũrĩĩtigagĩra imakania cia ũtukũ, kana mũguĩ ũrĩa ũthĩrĩrĩkaga mũthenya,
6 För pestilentie, som i mörkrena vankar; för den sjuko, som om middagen förderfvar.
o na kana mũrimũ ũrĩa ũceemaga nduma-inĩ, kana mũthiro ũrĩa ũniinanaga mũthenya gatagatĩ.
7 Om tusende falla vid dina sido, och tiotusende vid dina högra sido, så skall det dock intet drabba uppå dig.
Andũ ngiri no magũe mwena waku, nao ngiri ikũmi magũe guoko-inĩ gwaku kwa ũrĩo, no ndũngĩkuhĩrĩrio nĩguo.
8 Ja, du skall med din ögon se lust, och skåda huru dem ogudaktigom vedergullet varder.
Wee no kwĩrorera ũkerorera na maitho maku wĩonere iherithia rĩa andũ arĩa aaganu.
9 Ty Herren är ditt hopp; den Högste är din tillflykt.
Ũngĩtua Ũrĩa-ũrĩ-Igũrũ-Mũno gĩikaro gĩaku, o we Jehova, ũrĩa arĩ we rĩũrĩro rĩakwa,
10 Dig varder intet ondt vederfarandes, och ingen plåga skall nalkas dine hyddo.
hĩndĩ ĩyo gũtirĩ ũũru ũgaagũkorerera, gũtirĩ mwanangĩko ũgaakuhĩrĩria hema yaku.
11 Ty han hafver befallt sinom Änglom om dig, att de skola bevara dig på allom dinom vägom.
Nĩgũkorwo nĩagaatha araika ake nĩ ũndũ waku, makũgitagĩre mĩthiĩre-inĩ yaku yothe;
12 De skola bära dig på händerna, att du icke stöter din fot på stenen.
nĩmagakuoya na igũrũ na moko mao nĩgeetha ndũkaringwo kũgũrũ nĩ ihiga.
13 På lejon och huggormar skall du gå, och trampa uppå det unga lejonet och drakan.
Nĩũgakinyĩrĩria mũrũũthi, o na nduĩra; ũkarangĩrĩria mũrũũthi ũrĩa mũnene, o na nyoka.
14 Han begärar mig, ty vill jag uthjelpa honom; han känner mitt Namn, derföre vill jag beskydda honom.
Jehova ekuuga atĩrĩ, “Kuona atĩ nĩanyendete, nĩngamũhatũra hatĩka-inĩ; nĩndĩrĩmũgitagĩra, nĩgũkorwo nĩamenyete rĩĩtwa rĩakwa.
15 Han åkallar mig, ty vill jag höra honom; jag är när honom i nödene; jag skall taga honom derut, och låta honom till äro komma.
Arĩngayagĩra, na niĩ ngamwĩtĩka; ndĩrĩkoragwo hamwe nake hĩndĩ ya thĩĩna, ndĩrĩmũteithũraga na ngamũtĩĩithia.
16 Jag skall mätta honom med långt lit, och skall bete honom mina salighet.
Ngũmũtũũria muoyo matukũ maingĩ nginya aiganie, na ndĩmuonagie ũhonokio wakwa.”
