Psaltaren 86
1 En bön Davids. Herre, böj neder dina öron, och hör mig; ty jag är elände och fattig.
The preier of Dauid. Lord, bowe doun thin eere, and here me; for Y am nedi and pore.
2 Bevara mina själ, ty jag är helig; hjelp du, min Gud, dinom tjenare, som sig uppå dig förlåter.
Kepe thou my lijf, for Y am holi; my God, make thou saaf thi seruaunt hopynge in thee.
3 Herre, var mig nådelig; ty jag ropar dagliga till dig.
Lord, haue thou merci on me, for Y criede al day to thee;
4 Fröjda dins tjenares själ; förty efter dig, Herre, trängtar jag.
make thou glad the soule of thi seruaunt, for whi, Lord, Y haue reisid my soule to thee.
5 Ty du, Herre, äst god och nådelig, af stor godhet allom dem som åkalla dig.
For thou, Lord, art swete and mylde; and of myche merci to alle men inwardli clepynge thee.
6 Förnim, Herre, mina bön, och akta uppå mina böns röst.
Lord, perseyue thou my preier with eeris; and yyue thou tente to the vois of my bisechyng.
7 Uti mine nöd åkallar jag dig, att du dock ville höra mig.
In the dai of my tribulacioun Y criede to thee; for thou herdist me.
8 Herre, dig är ingen lik ibland gudarna, och ingen är, som så göra kan som du.
Lord, noon among goddis is lijk thee; and noon is euene to thi werkis.
9 Alle Hedningar, de du gjort hafver, skola komma och tillbedja för dig, Herre, och ära ditt Namn;
Lord, alle folkis, whiche euere thou madist, schulen come, and worschipe bifore thee; and thei schulen glorifie thi name.
10 Att du så stor äst, och gör under, och allena Gud äst.
For thou art ful greet, and makinge merueils; thou art God aloone.
11 Visa mig, Herre, din väg, att jag må vandra i dine sanning; behåll mitt hjerta vid det ena, att jag ditt Namn fruktar.
Lord, lede thou me forth in thi weie, and Y schal entre in thi treuthe; myn herte be glad, that it drede thi name.
12 Jag tackar dig, Herre, min Gud, af allt mitt hjerta, och ärar ditt Namn evinnerliga.
Mi Lord God, Y schal knouleche to thee in al myn herte; and Y schal glorifie thi name withouten ende.
13 Ty din godhet är stor öfver mig, och du hafver frälst mina själ utu det djupa helvetet. (Sheol h7585)
For thi merci is greet on me; and thou deliueridist my soule fro the lower helle. (Sheol h7585)
14 Gud, de stolte sätta sig emot mig, och de tyranners hop står mig efter mina själ, och hafva dig intet för ögon.
God, wickid men han rise vp on me; and the synagoge of myyti men han souyt my lijf; and thei han not set forth thee in her siyt.
15 Men du, Herre Gud, äst barmhertig och nådelig, tålig, och af stora mildhet och trohet.
And thou, Lord God, doynge merci, and merciful; pacient, and of myche merci, and sothefast.
16 Vänd dig till mig, var mig nådelig; stärk din tjenare med dine magt, och hjelp dine tjenarinnos son.
Biholde on me, and haue mercy on me, yyue thou the empire to thi child; and make thou saaf the sone of thin handmayden.
17 Gör ett tecken med mig, att mig väl går, att de set, som mig hata, och skämma sig, att du med mig står, Herre, och tröstar mig.
Make thou with me a signe in good, that thei se, that haten me, and be aschamed; for thou, Lord, hast helpid me, and hast coumfortid me.
