Psaltaren 78
1 En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.
“A Maskil of Assaph.” Give ear, O my people, to my instruction: incline thy ear to the words of my mouth.
2 Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;
I will open with a parable my mouth: I will utter riddles out of ancient times;
3 De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;
Which we have heard and know, and which our fathers have related unto us.
4 Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.
We will not conceal them from their children, relating to the latest generation the praises of the Lord, and his strength, and his wonderful deeds which he hath done.
5 Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;
Yea, he established a testimony in Jacob, and instituted a law in Israel, which he commanded our fathers, that they should make them known to their children:
6 På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;
In order that the latest generation might know them, even the children that are to be born; that they may arise and relate them to their children;
7 Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;
That they may place in God their hope, and not forget the doings of God, but observe his commandments;
8 Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;
And that they may not be like their fathers, a stubborn and rebellious generation; a generation that had not directed their heart firmly, and whose spirit was not faithful to God.
9 Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.
The children of Ephraim, like well-armed archers, that turn round on the day of battle,
10 De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;
Kept not the covenant of God, and in his law they refused to walk;
11 Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.
And they forgot his deeds, as also his wonders, which he had permitted them to see.
12 För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.
In the presence of their fathers did he do wonders, in the land of Egypt, in the fields of Zo'an.
13 Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.
He divided the sea, and caused them to pass through; and he made the waters stand upright as a wall.
14 Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.
And he led them with the cloud by day, and all the night with a light of fire.
15 Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;
He split rocks in the wilderness, and gave them drink as out of the mighty deep.
16 Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.
And he brought forth running streams out of the rock, and caused water to run down like rivers.
17 Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;
But they repeated to sin yet more against him, rebelling against the Most High in the desert.
18 Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
And they tempted God in their heart, by asking food for their desire.
19 Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
Yea, they spoke against God: they said, Will God be able to set in order a table in the wilderness?
20 Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
Behold, he smote the rock, so that waters gushed out, and streams overflowed: shall he also be able to give bread? or can he provide flesh for his people?
21 Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;
Therefore, when the Lord heard this, he became wroth: and a fire was kindled against Jacob, and anger also ascended against Israel,
22 Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.
Because they had not believed in God, and had not trusted in his salvation.
23 Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;
Then he ordained the skies from above, and the doors of heaven he opened;
24 Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.
And he let rain down upon them manna to eat, and the corn of heaven gave he unto them.
25 De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.
Angels' bread did man eat: he sent them provision to satisfaction.
26 Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;
He caused an east wind to pass along the heavens; and he led forth by his strength the south wind.
27 Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;
And he let rain upon them flesh [as plentiful] as the dust, and winged birds like the sand of the sea;
28 Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.
And he let them fall in the midst of their camp, round about their habitations.
29 Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.
And they ate, and were greatly satisfied, and what they longed for he brought unto them.
30 Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,
They were not estranged from their longing, yet was their food in their mouth:
31 Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.
When the wrath of God ascended against them, and he slew some of the fattest of them, and the young men of Israel did he strike down.
32 Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.
With all this they sinned again, and believed not in his wonders.
33 Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.
Therefore he caused their days to come to an end in nought, and their years in dread.
34 När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;
When he slew them, then did they seek him, and they returned and inquired earnestly after God.
35 Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;
And they remembered that God was their rock, and the most high God their redeemer.
36 Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.
Nevertheless they prayed insincerely to him with their mouth, and with their tongue they lied unto him.
37 Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.
For their heart was not firm with him, and they were not faithful in his covenant.
38 Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.
But he, being merciful, forgave the iniquity, and destroyed [them] not: yea, many a time turned he his anger away, and did not awaken all his fury.
39 Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.
And he remembered that they are but flesh, a spirit that passeth away, and returneth not again.
40 De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.
How oft did they rebel against him in the wilderness, grieve him in the desert!
41 De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.
Yea, they once more tempted God, and set limits to the Holy One of Israel.
42 De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;
They remembered not his hand, the day when he ransomed them from the adversary;
43 Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
When he displayed in Egypt his signs, and his wonderful tokens in the fields of Zo'an.
44 Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
And he changed their rivers into blood; and their running streams, that they could not drink [of them].
45 Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
He sent out among them various wild beasts, which devoured them; and frogs, which destroyed them.
46 Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
And he gave unto the cricket their products, and their labor unto the locust.
47 Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
He slew with hail their vines, and their sycamore-trees with ice-bolts.
48 Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
And he surrendered to the hail their cattle, and their herds to the lightning's flashes.
49 Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
He let loose against them the fierceness of his anger, wrath and indignation, and distress, a host of angels of misfortune.
50 Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
He leveled a path for his anger; he withheld not from death their soul, and their life he surrendered to the pestilence;
51 Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;
And he smote all the first-born in Egypt; the first of their strength in the tents of Ham;
52 Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.
But he caused his own people to depart like flocks, and guided them like a drove in the wilderness.
53 Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;
And he led them in safety, so that they felt no dread; but the sea covered over their enemies.
54 Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;
And he brought them to his holy territory, even to this mount, which his right hand had acquired.
55 Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.
And he drove out from before them nations, and divided them by the measuring-line as an inheritance, and he caused to dwell in their tents the tribes of Israel.
56 Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;
Yet they tempted and rebelled against the most high God, and his testimonies they kept not;
57 Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;
But swerved aside, and dealt unfaithfully like their fathers; they turned about like a deceitful bow.
58 Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;
And they provoked him to anger with their high-places, and with their graven images they moved him to jealousy.
59 Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;
God heard this, and he became wroth, and felt greatly disgusted with Israel;
60 Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;
And he cast off the dwelling at Shiloh, the tabernacle where he had dwelt among men;
61 Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;
And he gave up his strength unto captivity, and his glory into the adversary's hand.
62 Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.
And he surrendered his people unto the sword; and with his inheritance was he wroth.
63 Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.
His young men the fire devoured; and his virgins were not demanded in marriage.
64 Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.
His priests fell by the sword; and his widows did not weep.
65 Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;
Then awoke the Lord as one that sleepeth, like a mighty man that shouteth by reason of wine.
66 Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;
And he smote his enemies backward: a perpetual disgrace on them.
67 Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;
Yet was he disgusted with the tent of Joseph, and of the tribe of Ephraim he made not choice;
68 Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;
But he chose the tribe of Judah, the mount Zion which he loved.
69 Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;
And he built like high [mountains] his sanctuary, like the earth which he hath founded for ever.
70 Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.
And he made choice of David his servant, and took him from the sheep-folds:
71 Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.
From following the ewes with young he brought him, to feed Jacob his people, and Israel his inheritance.
72 Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.
And he fed them according to the integrity of his heart; and by the skilfulness of his hands did he lead them.
