Psaltaren 77

1 En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.

For the end, for Idithun, a Psalm of Asaph. I cried to the Lord with my voice, yes, my voice [was addressed] to God; and he gave heed to me.

2 Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.

In the day of mine affliction I earnestly sought the Lord; [even] with my hands by night before him, and I was not deceived; my soul refused to be comforted.

3 När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)

I remembered God, and rejoiced; I poured out my complaint, and my soul fainted. (Pause)

4 Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.

All mine enemies set a watch [against me]: I was troubled, and spoke not.

5 Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.

I considered the days of old, and remembered ancient years.

6 Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.

And I meditated; I communed with my heart by night, and diligently searched my spirit, [saying],

7 Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?

Will the Lord cast off for ever? and will he be well pleased no more?

8 Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?

Will he cut off his mercy for ever, even for ever and ever?

9 Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)

Will God forget to pity? or will he shut up his compassions in his wrath? (Pause)

10 Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.

And I said, Now I have begun; this is the change of the right hand of the Most High.

11 Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;

I remembered the works of the Lord; for I will remember your wonders from the beginning.

12 Och talar om all din verk, och säger om din anslag:

And I will meditate on all your works, and will consider your doings.

13 Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?

O God, your way is in the sanctuary; who is a great God as our God?

14 Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.

You are the God that do wonders; you have made known your power amongst the nations.

15 Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)

You have with your arm redeemed your people, the sons of Jacob and Joseph. (Pause)

16 Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.

The waters saw you, O God, the waters saw you, and feared; and the depths were troubled.

17 De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.

[There was] an abundant sound of waters: the clouds uttered a voice; for your arrows went abroad.

18 Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.

The voice of your thunder was abroad, and around your lightnings appeared to the world; the earth trembled a quaked.

19 Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.

Your way is in the sea, and your paths in many waters, and your footsteps can’t be known.

20 Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.

You did guide your people as sheep by the hand of Moses and Aaron.