Psaltaren 51

1 En Psalm Davids, till att föresjunga; Då den Propheten Nathan till honom kom, när han till BathSeba ingången var. Gud, var mig nådelig, efter dina godhet, och afplana mina synd, efter dina stora barmhertighet.

Dawid dwom a ɔtoo no bere a ɔde ne ho kaa Batseba na odiyifo Natan kɔɔ ne nkyɛn no. Ao, Onyankopɔn hu me mmɔbɔ, sɛnea wʼadɔe a ɛnsa da no te; wʼahummɔbɔ kɛse no nti, pepa me mmarato.

2 Två mig väl af mine missgerning, och rensa mig ifrå mine synd.

Hohoro mʼamumɔyɛ nyinaa na tew me ho fi me bɔne mu!

3 Förty jag känner mina missgerning, och min synd är alltid för mig.

Na mahu me mmarato, na mekae me bɔne daa.

4 Mot dig allena hafver jag syndat, och illa gjort för dig; på det du må rätt blifva i din ord, och icke straffad blifva, då du dömd varder.

Mayɛ mfomso atia wo; atia wo nko ara na mayɛ nea ɛyɛ bɔne wɔ wʼani so, enti wudi bem wɔ wʼatemmu mu na woteɛ wɔ wʼatemmu mu.

5 Si, jag är af syndelig säd född, och min moder hafver mig i synd aflat.

Ampa ara wɔwoo me wɔ bɔne mu, na bɔne mu na me na nyinsɛn me.

6 Si, du hafver lust till sanningen, den i det fördolda ligger; du låter mig veta den hemliga visheten.

Ampa ara nokware na wohwehwɛ wɔ me mu. Wokyerɛ me nyansa a mu dɔ.

7 Skära mig med isop, att jag må ren varda; två mig, att jag må snöhvit varda.

Fa adwerɛ hohoro me ho, na me ho afi; guare me, na mɛhoa asen sukyerɛmma.

8 Låt mig höra glädje och fröjd, att de ben, som du förkrossat hafver, måga fröjda sig.

Ma mente ahosɛpɛw ne anigye nka; na ma nnompe a woabubu no nni ahurusi.

9 Vänd bort ditt ansigte ifrå mina synder, och afplana alla mina missgerningar.

Kata wʼani wɔ me bɔne ho na pepa mʼamumɔyɛ nyinaa.

10 Skapa i mig, Gud, ett rent hjerta, och gif i mig en ny viss anda.

Ao, Onyankopɔn, bɔ koma a mu tew wɔ me mu, na yɛ honhom a atim no foforo wɔ me mu.

11 Förkasta mig icke ifrå ditt ansigte, och tag icke din Helga Anda ifrå mig.

Mpam me mfi wʼanim, na nyi wo Honhom Kronkron mfi me mu.

12 Tröst mig igen med dine hjelp, och den frimodige anden uppehålle mig.

Fa wo nkwagye mu anigye no ma me bio, na ma me ɔpɛ honhom a ɛbɛma magyina.

13 Ty jag vill lära öfverträdarena dina vägar, att syndarena måga vända sig till dig.

Afei mɛkyerɛ nnebɔneyɛfo wʼakwan, na amumɔyɛfo bɛsan aba wo nkyɛn.

14 Fräls mig ifrå blodskulder, Gud, som min Gud och Frälsare är; att min tunga må lofva dina rättfärdighet.

Ao, Onyankopɔn, gye me fi mogya ho afɔdi mu. Onyame a wugye me nkwa, na me tɛkrɛma bɛto wo trenee ho dwom.

15 Herre, upplåt mina läppar, att min mun må förkunna din pris.

Awurade, bue mʼano fafa, na mede mʼano bɛpae mu aka wʼayeyi.

16 Ty du hafver icke lust till offer, eljest ville jag väl gifva dig det; och bränneoffer behaga dig intet.

Wompɛ afɔrebɔ, anka mɛbɔ; wʼani nnye ɔhyew afɔre ho.

17 De offer, som Gudi behaga, äro en bedröfvad ande. Ett bedröfvadt och förkrossadt hjerta varder du, Gud, icke föraktandes.

Onyankopɔn afɔre yɛ honhom a abotow, Onyankopɔn, worempo ahonu ne ahobrɛase koma.

18 Gör väl vid Zion, efter dina nåde; uppbygg murarna i Jerusalem.

Ma ɛnyɛ wo fɛ sɛ wobɛma Sion anya nkɔso wɔ wʼanigye mu; na woasi Yerusalem afasu.

19 Då skola dig behaga rättfärdighetenes offer, bränneoffer och heloffer; då skall man oxar uppå ditt altare offra.

Afei wʼani begye ɔtreneeni afɔrebɔ ho, ɔhyew afɔre a edi mu; na wɔde anantwinini bɛbɔ afɔre wʼafɔremuka so. Wɔde ma dwonkyerɛfo.