Psaltaren 5

1 En Psalm Davids, till att föresjunga för arfvet. Herre, hör min ord; gif akt uppå mitt tal.

In finem pro ea, quæ hereditatem consequitur, Psalmus David. Verba mea auribus percipe Domine, intellige clamorem meum.

2 Gif akt uppå, mitt rop, min Konung, och min Gud; ty jag vill bedja inför dig.

Intende voci orationis meæ, rex meus et Deus meus.

3 Herre, bittida hör mina röst; bittida vill jag skicka mig till dig, och taga der vara, uppå.

Quoniam ad te orabo: Domine mane exaudies vocem meam.

4 Ty du äst icke den Gud, hvilkom ett ogudaktigt väsende behagar; den der ond är, han blifver icke för dig.

Mane astabo tibi et videbo: quoniam non Deus volens iniquitatem tu es.

5 De storordige bestå intet för din ögon; alla ogerningsmän hatar du.

Neque habitabit iuxta te malignus: neque permanebunt iniusti ante oculos tuos.

6 Du förgör de lögnaktiga; Herren hafver en styggelse vid de blodgiruga och falska.

Odisti omnes, qui operantur iniquitatem: perdes omnes, qui loquuntur mendacium. Virum sanguinum et dolosum abominabitur Dominus:

7 Men jag vill gå in i ditt hus på, dina stora barmhertighet, och tillbedja emot ditt helga tempel i dine fruktan.

ego autem in multitudine misericordiæ tuæ. Introibo in domum tuam: adorabo ad templum sanctum tuum in timore tuo.

8 Herre, led mig i dine rättfärdighet, för mina fiendars skull; gör din väg rättan för mig.

Domine deduc me in iustitia tua: propter inimicos meos dirige in conspectu tuo viam meam.

9 Ty uti deras mun är intet visst: deras innersta är vedermöda; deras strupe är en öppen graf; med deras tungor skrymta de.

Quoniam non est in ore eorum veritas: cor eorum vanum est.

10 Döm dem, Gud, att de måga falla af sitt uppsåt; drif dem ut för deras stora öfverträdelses skull; ty de äre dig gensträfvige.

Sepulchrum patens est guttur eorum, linguis suis dolose agebant, iudica illos Deus. Decidant a cogitationibus suis, secundum multitudinem impietatum eorum expelle eos, quoniam irritaverunt te Domine.

11 Låt glädja sig alla dem som trösta uppå dig, evinnerliga låt dem fröjda sig; ty du beskärmar dem; låt dem i dig glade vara, som ditt Namn kärt hafva.

Et lætentur omnes, qui sperant in te, in æternum exultabunt: et habitabis in eis. Et gloriabuntur in te omnes, qui diligunt nomen tuum,

12 Ty du, Herre, välsignar de rättfärdiga; du kröner dem med nåde, såsom med en sköld.

quoniam tu benedices iusto. Domine, ut scuto bonæ voluntatis tuæ coronasti nos.