Psaltaren 49

1 En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas. Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;

For the Leader; a Psalm of the sons of Korah. Hear this, all ye peoples; give ear, all ye inhabitants of the world,

2 Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.

Both low and high, rich and poor together.

3 Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.

My mouth shall speak wisdom, and the meditation of my heart shall be understanding.

4 Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.

I will incline mine ear to a parable; I will open my dark saying upon the harp.

5 Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?

Wherefore should I fear in the days of evil, when the iniquity of my supplanters compasseth me about,

6 Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.

Of them that trust in their wealth, and boast themselves in the multitude of their riches?

7 Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;

No man can by any means redeem his brother, nor give to God a ransom for him —

8 Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;

For too costly is the redemption of their soul, and must be let alone for ever —

9 Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.

That he should still live alway, that he should not see the pit.

10 Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.

For he seeth that wise men die, the fool and the brutish together perish, and leave their wealth to others.

11 Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.

Their inward thought is, that their houses shall continue for ever, and their dwelling-places to all generations; they call their lands after their own names.

12 Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.

But man abideth not in honour; he is like the beasts that perish.

13 Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. (Sela)

This is the way of them that are foolish, and of those who after them approve their sayings. (Selah)

14 De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva. (Sheol h7585)

Like sheep they are appointed for the nether-world; death shall be their shepherd; and the upright shall have dominion over them in the morning; and their form shall be for the nether-world to wear away, that there be no habitation for it. (Sheol h7585)

15 Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. (Sela) (Sheol h7585)

But God will redeem my soul from the power of the nether-world; for He shall receive me. (Selah) (Sheol h7585)

16 Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;

Be not thou afraid when one waxeth rich, when the wealth of his house is increased;

17 Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;

For when he dieth he shall carry nothing away; his wealth shall not descend after him.

18 Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.

Though while he lived he blessed his soul: 'Men will praise thee, when thou shalt do well to thyself';

19 Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset.

It shall go to the generation of his fathers; they shall never see the light.

20 Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.

Man that is in honour understandeth not; he is like the beasts that perish.