Psaltaren 30

1 En Psalm, till att sjunga om Davids hus vigning. Jag prisar dig, Herre: ty du hafver upphöjt mig, och låter icke mina fiendar glädja sig öfver mig.

Povzdigoval te bom, oh Gospod, kajti dvignil si me in nisi storil, da se moji nasprotniki veselijo nad menoj.

2 Herre min Gud, då jag ropade till dig, gjorde du mig helbregda.

Oh Gospod, moj Bog, klical sem k tebi in ti si me ozdravil.

3 Herre, du hafver fört mina själ utu helvetet; du hafver behållit mig lefvande, der de i helvetet foro. (Sheol h7585)

Oh Gospod, mojo dušo si privedel iz groba. Ohranil si me živega, da ne bi šel dol v jamo. (Sheol h7585)

4 I Helige, lofsjunger Herranom, och tacker i hans helga högtid.

Prepevajte Gospodu, oh vi njegovi sveti in zahvaljujte se ob spominu njegove svetosti.

5 Ty hans vrede varar ett ögnablick, och han hafver lust till lif; om aftonen varar gråten, men om morgonen glädjen.

Kajti njegova jeza ostaja samo trenutek, v njegovi naklonjenosti je življenje. Jokanje lahko vztraja za [eno] noč, toda radost prihaja zjutraj.

6 Men jag sade, då mig väl gick: Jag skall aldrig omkull ligga.

V svojem uspevanju sem rekel: »Nikoli ne bom omajan.«

7 Ty du, Herre, hafver igenom din goda vilja gjort mitt berg starkt; men då du bortdolde ditt ansigte, förskräcktes jag.

Gospod, po svoji naklonjenosti si storil, da moja gora trdno stoji. Skril si svoje obličje in sem bil zaskrbljen.

8 Jag vill, Herre, ropa till dig; Herran vill jag bedja.

K tebi sem klical, oh Gospod in h Gospodu sem naredil ponižno prošnjo.

9 Hvad nytta är i mitt blod, när jag död är? Månn ock stoftet tacka dig, och förkunna dina trohet?

»Kakšna korist je v moji krvi, ko pojdem dol v jamo? Mar te bo hvalil prah? Bo ta oznanjal tvojo resnico?

10 Hör, Herre, och var mig nådelig; Herre, var min hjelpare.

Prisluhni, oh Gospod in usmili se me. Gospod, bodi moj pomočnik.«

11 Du hafver förvandlat mig min klagan uti fröjd; du hafver afklädt mig min säck, och omgjordat mig med glädje;

Ti si zame obrnil moje žalovanje v ples. Odložil si mojo vrečevino in me opasal z veseljem,

12 På det min ära skall lofsjunga dig, och icke tyst varda. Herre, min Gud, jag vill dig tacka i evighet.

z namenom, da lahko moja slava tebi poje hvalnico in ne bo molčeča. Oh Gospod, moj Bog, zahvaljeval se ti bom na veke.