Psaltaren 22

1 En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.

Ya Mukulu wa Bayimbi. Zabbuli ya Dawudi. Katonda wange, Katonda wange, lwaki onjabulidde? Lwaki ogaana okunnyamba wadde okuwuliriza okwaziirana kwange?

2 Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.

Ayi Katonda wange, emisana nkukoowoola, naye tonnyanukula; n’ekiro bwe ntyo, naye siweerako.

3 Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.

Songa ggwe Mutukuvu atudde ku Ntebe, era ettendo lya Isirayiri yonna.

4 Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.

Bajjajjaffe baakwesiganga; baakwesiga naawe n’obawonya.

5 Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.

Baakukoowoolanga n’obalokola; era baakwesiganga ne batajulirira.

6 Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.

Naye nze ndi lusiriŋŋanyi, siri muntu; abantu bampisaamu amaaso, n’abalala bannyooma.

7 Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:

Bonna abandaba banduulira, era banvuma nga bwe banyeenyeza omutwe nga bagamba nti,

8 Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.

“Yeesiga Mukama; kale amuwonye. Obanga Mukama amwagala, kale nno amulokole!”

9 Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.

Naye ggwe wanziggya mu lubuto lwa mmange, era wampa okukwesiga ne mu buto bwange bwonna nga nkyayonka.

10 På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.

Olwazaalibwa ne nteekebwa mu mikono gyo; olwava mu lubuto lwa mmange n’obeera Katonda wange.

11 Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.

Tobeera wala nange, kubanga emitawaana ginsemberedde, ate nga tewali mulala n’omu asobola kunnyamba.

12 Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.

Zisseddume nnyingi zinneetoolodde, zisseddume enkambwe ez’e Basani zinzingizizza.

13 De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.

Banjasamiza akamwa kaabwe ng’empologoma bw’ewuluguma ng’etaagulataagula omuyiggo gwayo.

14 Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.

Ngiyiddwa ng’amazzi, n’amagumba gange gasowose mu nnyingo zaago. Omutima gwange guli ng’obubaane, era gusaanuukidde mu mubiri gwange.

15 Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.

Amaanyi gampweddemu, gakaze ng’oluggyo; n’olulimi lwange lukutte waggulu mu kibuno kyange. Ondese awo mu nfuufu ng’omufu.

16 Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.

Abantu ababi banneetoolodde; banneebunguludde ng’embwa ennyingi; banfumise ne bawummula ebibatu byange n’ebigere byange.

17 Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.

Amagumba gansowose nnyinza n’okugabala. Abalabe bange bantunuulira nga bannyoomoola.

18 De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.

Bagabana engoye zange; era ekyambalo kyange bakikubira akalulu.

19 Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.

Naye ggwe, Ayi Mukama, tobeera wala nange. Ggwe, Amaanyi gange, yanguwa okunnyamba!

20 Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.

Omponye okuttibwa n’ekitala; obulamu bwange obw’omuwendo butaase mu maanyi g’embwa!

21 Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.

Nzigya mu kamwa k’empologoma, omponye amayembe g’embogo enkambwe.

22 Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.

Nnaategezanga ku linnya lyo mu booluganda; nnaakutenderezanga mu kibiina ky’abantu.

23 Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.

Mmwe abatya Mukama, mumutenderezenga. Abaana ba Yakobo mwenna mumugulumizenga; era mumussengamu ekitiibwa nga mumutya, mmwe abaana ba Isirayiri mwenna.

24 Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.

Kubanga tanyooma kwaziirana kw’abo abali mu nnaku, era tabeekweka, wabula abaanukula bwe bamukoowoola.

25 Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.

Mu ggwe mwe muva ettendo lyange mu kibiina ekinene, ne nkutendereza olw’ebyo by’onkoledde. Obweyamo bwange nnaabutuukirizanga mu maaso gaabo abakutya.

26 De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.

Abaavu banaalyanga ne bakkuta, abo abanoonya Mukama banaamutenderezanga. Emitima gyabwe ginaajaguzanga emirembe gyonna.

27 Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.

Ensi zonna zirijjukira ne zikyukira Mukama, ebika byonna eby’amawanga gonna birimuvuunamira.

28 Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.

Kubanga obwakabaka bwonna bwa Mukama, era y’afuga amawanga gonna.

29 Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.

Abagagga bonna ab’omu nsi balirya embaga, ne bamusinza. Bonna abagenda mu nfuufu, balimufukaamirira, abatakyali balamu.

30 Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.

Ezadde lyabwe lirimuweereza; abaliddawo balibuulirwa ekigambo kya Mukama.

31 De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.

N’abo abatannazaalibwa balibuulirwa obutuukirivu bwe nti, “Ekyo yakikoze.”