Psaltaren 146

1 Halleluja. Lofva Herran, min själ.

BOEIPA te thangthen uh. Ka hinglu aw BOEIPA te thangthen lah.

2 Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.

Ka hingnah neh BOEIPA ka thangthen vetih ka om rhuet vaengah ka Pathen te ka tingtoeng ni.

3 Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.

Hlang koca khuikah hlangcong dongah pangtung uh boeh. Anih dongah te khangnah a om moenih.

4 Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.

A mueihla te nong vetih amah te diklai la mael ni. Tekah khohnin ah a poeknah khaw paltham.

5 Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står;

Jakob Pathen te amah kah bomkung la a khueh tih BOEIPA a Pathen dongah a ngaiuepnah aka khueh tah a yoethen.

6 Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;

Vaan neh diklai, tuitunli neh a khuiah boeih aka saii loh kumhal due oltak la om.

7 Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna.

A hnaemtaek kah laitloeknah a saii pah. Bungpong rhoek ham buh a paek tih a khih uh te khaw BOEIPA loh a hlah.

8 Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga.

BOEIPA loh mikdael khaw mik a tueng sak. BOEIPA loh duengyai a sambai. BOEIPA loh aka dueng a lungnah.

9 Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg.

BOEIPA loh yinlai te a ngaithuen tih cadah neh nuhmai a tungaep. Tedae halang rhoek kah longpuei tah a khun pah.

10 Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.

Zion nang kah Pathen BOEIPA kumhal duela manghai coeng. Cadilcahma phoeikah cadilcahma ham BOEIPA te thangthen uh.