< Psaltaren 131 >

1 En visa Davids i högre choren. Herre, mitt hjerta. är icke högfärdigt, och mina ögon äro icke stolta; och jag vandrar icke i stor ting, de mig för höge äro.
Ɔsoroforo dwom. Dawid de. Awurade, ahomaso nni me koma mu, na mʼani ntraa me ntɔn ɛ; memma nsɛm akɛse nhaw me anaa nsɛm a ɛyɛ nwonwa dodo ma me.
2 När jag icke satte och stillte mina själ, så vardt min själ afvand, såsom en ifrå sine moder afvand varder.
Na mmom, mama me kra anya abotɔyam te sɛ akokoaa a ɔda ne na so renum no, te sɛ akokoaa a otua nufu ano no, saa ara na me kra ayɛ wɔ me mu.
3 Israel hoppes uppå Herran, ifrå nu och i evighet.
Israel, ma wʼani nna Awurade so, mprempren ne daa nyinaa.

< Psaltaren 131 >