Psaltaren 130

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

Píseň stupňů. Z hlubokosti volám k tobě, Hospodine.

2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

Pane, vyslyš hlas můj, nakloň uší svých k hlasu pokorných proseb mých.

3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

Budeš-li nepravosti šetřiti, Hospodine Pane, kdo ostojí?

4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

Ale u tebe jest odpuštění, tak aby uctivost k tobě zachována byla.

5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

Očekávám na Hospodina, očekává duše má, a ještě očekává na slovo jeho.

6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

Duše má čeká Pána, víc než ponocní svitání, kteříž ponocují až do jitra.

7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

Očekávejž, Izraeli, na Hospodina; nebo u Hospodina jest milosrdenství, a hojné u něho vykoupení.

8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

Onť zajisté vykoupí Izraele ze všech nepravostí jeho.