Psaltaren 106
1 Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
Mumutendereze Mukama! Mwebaze Mukama kubanga mulungi, kubanga okwagala kwe tekuggwaawo emirembe gyonna.
2 Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
Ani ayinza okwogera ku bikulu Mukama by’akola n’abimalayo, oba okumutendereza obulungi nga bw’asaanira?
3 Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
Balina omukisa abalina obwenkanya, era abakola ebituufu bulijjo.
4 Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
Onzijukiranga, Ayi Mukama, bw’obanga okolera abantu bo ebirungi; nange onnyambe bw’olibalokola,
5 Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
ndyoke neeyagalire wamu n’abalonde bo nga bafunye ebirungi, nsanyukire wamu n’eggwanga lyo, era ntendererezenga mu bantu bo.
6 Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
Twonoonye, nga bajjajjaffe bwe baakola; tukoze ebibi ne tusobya nnyo.
7 Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
Bakadde baffe tebaafaayo kujjukira ebyamagero bye wakola nga bali mu Misiri; n’ebyekisa ebingi bye wabakolera tebaabijjukira, bwe baatuuka ku Nnyanja Emyufu ne bakujeemera.
8 Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
Naye Mukama n’abalokola, olw’erinnya lye, alyoke amanyise amaanyi g’obuyinza bwe obungi.
9 Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
Yaboggolera Ennyanja Emyufu, n’ekalira; n’abakulembera okubayisa mu buziba ng’abayita ku lukalu mu ddungu.
10 Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
Yabawonya abalabe baabwe; n’abanunula mu mikono gy’abo ababakyawa.
11 Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
Amazzi ne gabuutikira abalabe baabwe; ne wataba n’omu awona.
12 Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
Olwo ne bakkiriza ebigambo bye, bye yabasuubiza; ne bayimba nga bamutendereza.
13 Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
Waayita akabanga katono ne beerabira ebyo byonna bye yakola; ne batawulirizanga kubuulirira kwe.
14 Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
Bwe baatuuka mu ddungu, okwegomba ne kubasukkirira; ne bagezesa Katonda nga bali mu lukoola olwo.
15 Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
Bw’atyo n’abawa kye baasaba, kyokka n’abaleetera n’olumbe olw’amaanyi.
16 Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
Nga bali mu lusiisira baakwatirwa obuggya eri Musa ne Alooni abalonde ba Mukama.
17 Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
Ettaka ne lyasama ne limira Dasani; Abiraamu ne banne ne libasaanyaawo.
18 Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
Omuliro ne gukoleera ne gukwata abagoberezi baabwe; ennimi z’omuliro ne zookya aboonoonyi.
19 De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
Bwe baali e Kolebu ne beekolera ennyana; ne basinza ekifaananyi ekyo kye baakola mu byuma bye baasaanuusa.
20 Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
Ekitiibwa kya Katonda ne bakiwaanyisaamu ekibumbe ekifaanana ente erya omuddo.
21 De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
Ne beerabira Katonda eyabanunula, eyabakolera ebintu ebikulu bwe bityo mu Misiri,
22 Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
ebyamagero bye yabakolera mu nsi ya Kaamu, n’ebikolwa eby’entiisa ku Nnyanja Emyufu.
23 Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
N’agamba nti, Ajja kubazikiriza. Naye Musa, omulonde we, n’ayimirira mu maaso ge n’amwegayirira, obusungu bwe ne bumuggwaako n’atabazikiriza.
24 Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
Baanyooma eby’ensi ennungi, kubanga ekisuubizo kye tebaakirinaamu bwesige.
25 Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
Beemulugunyiriza mu weema zaabwe, ne batagondera ddoboozi lya Mukama.
26 Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
Kyeyava yeerayirira nti alibazikiririza mu ddungu,
27 Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
era nga n’abaana baabwe balisaasaanira mu mawanga ne bafiira eyo.
28 Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
Baatandika okusinza Baali e Peoli; ne balya ebyaweebwangayo eri bakatonda abataliimu bulamu.
29 Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
Ne banyiiza Katonda olw’ebikolwa byabwe ebibi; kawumpuli kyeyava abagwamu.
30 Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
Naye Finekaasi n’ayimirira wakati waabwe ne Katonda, kawumpuli n’agenda.
31 Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
Ekyo ne kimubalirwa nga kya butuukirivu emirembe gyonna.
32 Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
Bwe baatuuka okumpi n’amazzi ag’e Meriba ne banyiiza Mukama, ne baleetera Musa emitawaana;
33 Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
kubanga baajeemera ebiragiro bye, ne kimwogeza n’ebigambo ebitaali bya magezi.
34 De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
Abantu be baalwanyisa tebaabazikiriza nga Mukama bwe yali abalagidde,
35 Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
naye beetabika n’abannaggwanga ago ne bayiga empisa zaabwe.
36 Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
Baasinza ebifaananyi ebikole n’emikono eby’amawanga ago ne bibafuukira omutego.
37 Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
Baawaayo batabani baabwe ne bawala baabwe eri bakatonda abo.
38 Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
Ne bayiwa omusaayi gwa batabani baabwe ne bawala baabwe abataliiko musango, be baawangayo eri ebifaananyi ebikole n’emikono Abakanani bye baakola, ensi n’eyonoonebwa n’omusaayi gwabwe.
39 Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
Beeyonoona olw’ebyo bye baakola, ebikolwa byabwe ne bibafuula abataliimu nsa nga bavudde ku Katonda waabwe.
40 Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
Mukama kyeyava asunguwalira abantu be, n’akyawa ezzadde lye.
41 Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
N’abawaayo eri amawanga amalala, abalabe ne babafuga.
42 Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
Abalabe baabwe ne babanyigiriza, ne babatuntuza nnyo ddala.
43 Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
Yabawonyanga abalabe baabwe emirundi mingi, naye obujeemu ne bubalemeramu, ebibi byabwe ne bigenda nga bibasaanyaawo.
44 Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
Naye bwe yawulira okukaaba kwabwe, n’abakwatirwa ekisa;
45 Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
ku lwabwe, n’ajjukira endagaano ye; okwagala kwe okungi ne kumuleetera okukyusa ekirowoozo kye.
46 Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
N’abaleetera okusaasirwa abo abaabawambanga.
47 Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
Ayi Mukama Katonda, otulokole, otukuŋŋaanye, otuggye mu mawanga, tulyoke twebazenga erinnya lyo ettukuvu, era tusanyukenga nga tukutendereza.
48 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
Mukama atenderezebwenga, Katonda wa Isirayiri, emirembe n’emirembe. Abantu bonna ka boogere nti, “Amiina!” Mumutendereze Mukama.
