Ordspråksboken 9
1 Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;
Premudrost sazida sebi kuæu, i otesa sedam stupova;
2 Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;
Pokla stoku svoju, rastvori vino svoje, i postavi sto svoj.
3 Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:
Posla djevojke svoje, te zove svrh visina gradskih:
4 Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:
Ko je lud, neka se uvrati ovamo. I bezumnima veli:
5 Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;
Hodite, jedite hljeba mojega, i pijte vina koje sam rastvorila.
6 Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.
Ostavite ludost i biæete živi, i idite putem razuma.
7 Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.
Ko uèi potsmjevaèa, prima sramotu; i ko kori bezbožnika, prima rug.
8 Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.
Ne karaj potsmjevaèa da ne omrzne na te; karaj mudra, i ljubiæe te.
9 Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.
Kaži mudrome, i biæe još mudriji; pouèi pravednoga, i znaæe više.
10 Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;
Poèetak je mudrosti strah Gospodnji, i znanje je svetijeh stvari razum.
11 Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.
Jer æe se mnom umnožiti dani tvoji i dodaæe ti se godine životu.
12 Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.
Ako budeš mudar, sebi æeš biti mudar; ako li budeš potsmjevaè, sam æeš tegliti.
13 Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;
Žena bezumna plaha je, luda i ništa ne zna;
14 Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;
I sjedi na vratima od kuæe svoje na stolici, na visinama gradskim,
15 Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:
Te vièe one koji prolaze, koji idu pravo svojim putem:
16 Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:
Ko je lud? neka se uvrati ovamo. I bezumnome govori:
17 Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.
Voda je kradena slatka, i hljeb je sakriven ugodan.
