Ordspråksboken 20
1 Vin gör lösaktigt folk, och starka drycker göra buller; den som dertill lust hafver, han varder aldrig vis.
Nsa yɛ ɔfɛwdifo na nsaden yɛ ɔtɔkwapɛfo; na obiara a nsa bɛma wafom kwan no nyɛ onyansafo.
2 Konungens förskräckelse är såsom ens ungs lejons rytande; den honom förtörnar, han syndar emot sitt lif.
Ɔhene abufuwhyew te sɛ gyata mmubomu; na nea ɔhyɛ no abufuw no de nkwa twa so.
3 Det är enom man en ära, att han är utan träto; men de som gerna träta, de äro allesamman dårar.
Ɛyɛ onipa anuonyam sɛ ɔbɛkwati akasakasa, nanso ogyimifo biara pɛ ntɔkwaw.
4 För kölds skull vill den late icke plöja; så måste han i andene tigga och intet få.
Onihawfo mfuntum nʼasase wɔ ne bere mu; enti edu twabere a onya hwee.
5 Rådet uti ens mans hjerta är såsom djup vatten; men en förståndig kan märka, hvad han menar.
Onipa koma botae yɛ asubun, nanso nea ɔwɔ nhumu no twetwe ma epue.
6 Månge menniskor varda fromme kallade; men ho skall finna en, den rättsliga from är?
Nnipa dodow no ara ka se wɔwɔ ɔdɔ a ɛnsa da, na hena na obetumi ahu ɔnokwafo?
7 En rättfärdig, den i sine fromhet vandrar, hans barnom varder väl gångandes efter honom.
Ɔtreneeni bu ɔbra kronkron; nhyira nka ne mma a wɔba wɔ nʼakyi.
8 En Konung, den på stolenom sitter till att döma, han förskingrar allt argt med sin ögon.
Sɛ ɔhene tena nʼahengua so bu atɛn a, ɔde nʼani huhuw bɔne nyinaa so gu.
9 Ho kan säga: Jag är ren i mitt hjerta, och klar ifrå mina synder?
Hena na obetumi aka se, “Mapra me koma mu; meyɛ kronkron na minni bɔne?”
10 Mångahanda vigt och mått, både är Herranom en styggelse.
Nkaribo ne susudua a ɛnyɛ papa no, Awurade kyi nʼabien no nyinaa.
11 Man känner ock en dräng på hans väsende, om han from och redelig vara vill.
Mpo wɔnam abofra nketewa nneyɛe so hu wɔn, saa ara na ne suban yɛ kronkron ne papa no.
12 Ett hörande öra, och seende öga, Herren gör dem båda.
Aso a wɔde te asɛm ne ani a wɔde hu ade, Awurade na wayɛ nʼabien no nyinaa.
13 Älska icke sömn, att du icke skall fattig varda; låt din ögon vaken vara, så får du bröd nog.
Mma nna nyɛ wo dɛ, na woanni hia; nna, na wubenya aduan ama abu so.
14 Ondt, ondt säger man, då man hafver det; men då det borto är, så rosar man det.
Adetɔni ka se, “Enye, enye!” nanso sɛ ɔkɔ a ɔde nea watɔ no hoahoa ne ho.
15 Man finner guld och många perlor; men en förnuftig mun är ett ädla klenodium.
Sika kɔkɔɔ wɔ hɔ, na nhene pa nso abu so, na ano a ɛka nimdeɛ nsɛm yɛ ɔbohemaa a ɛho yɛ na.
16 Tag honom sin kläde bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för den okändas skull.
Fa obi a odi ɔhɔho akagyinamu atade; sɛ ɔregyina ɔbea huhufo akyi a, fa si awowa.
17 Stulet bröd smakar hvarjom och enom väl; men derefter skall honom munnen full varda med hvassa stenar.
Aduan a wonya no ɔkwan bɔne so no yɛ onipa anom dɛ, nanso akyiri no, ɛdan mmosea wɔ nʼanom.
18 Anslag bestå, då man förer dem med råd; och krig skall man med förnuft föra.
Pɛ afotu yɛ wo nhyehyɛe; sɛ wutu ɔsa a, nya ho akwankyerɛ.
19 Var unbevarad med den som hemlighet uppenbarar, och med baktalare, och med falskom mun.
Osekuni da kokoamsɛm adi; enti twe wo ho fi onipa a ɔkasa bebree ho.
20 Den sinom fader och sine moder bannar, hans lykta skall utslockna midt i mörkret.
Sɛ obi dome nʼagya anaasɛ ne na a, wobedum ne kanea wɔ sum kabii mu.
21 Det arf, der man allt för mycket hastar till det varder på sistone icke välsignadt.
Agyapade a wɔpere ho nya no, renyɛ nhyira akyiri no.
22 Säg icke: Jag vill vedergälla det onda. Förbida Herran, han skall hjelpa dig.
Nka se, “Metua wo saa bɔne yi so ka!” Twɛn Awurade, na obegye wo.
23 Mångahanda vigt är Herranom en styggelse; och en falsk våg är icke god.
Awurade kyi nkaribo a ɛnyɛ papa, na asisi nsania nso nsɔ nʼani.
24 Hvars och ens gånger komma af Herranom; hvilken menniska förstår sin väg?
Awurade na ɔkyerɛ onipa anammɔntu. Na ɛbɛyɛ dɛn na obi bɛte nʼankasa akwan ase?
25 Det är menniskone en snara, lasta det helga, och sedan söka löfte.
Obi pɛ ntɛm hyɛ bɔ, ansa na wadwene ho a, osum ne ho afiri.
26 En vis Konung förskingrar de ogudaktiga, och låter gå hjulet öfver dem.
Ɔhene nyansafo hu amumɔyɛfo; na ɔde awiyam afiri hankare fa wɔn so.
27 Herrans lykta är menniskones ande; han går igenom hela hjertat.
Awurade kanea hwehwɛ onipa honhom mu, ɛhwehwɛ ne mu baabiara.
28 Fromhet och sannfärdighet bevara Konungen, och hans säte består genom fromhet.
Ɔdɔ ne nokwaredi bɔ ɔhene ho ban; nʼadɔe ma nʼahengua tim.
29 Unga mäns starkhet är deras pris, och de gamlas grå hår är deras prydning.
Mmerante anuonyam ne wɔn ahoɔden, tidwen nso ne mmasiriwa anuonyam.
30 Sår fördrifver det onda, och hela hjertans skada.
Ɔhwe ne apirakuru hohoro amumɔyɛ, mmaatwa tew koma mu.
