Ordspråksboken 13
1 En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.
A WISE son [heareth] his father’s instruction: but a scorner heareth not rebuke.
2 Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.
A man shall eat good by the fruit of his mouth: but the soul of the treacherous [shall eat] violence.
3 Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.
He that guardeth his mouth keepeth his life: [but] he that openeth wide his lips shall have destruction.
4 Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.
The soul of the sluggard desireth, and hath nothing: but the soul of the diligent shall be made fat.
5 Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.
A righteous man hateth lying: but a wicked man is loathsome, and cometh to shame.
6 Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.
Righteousness guardeth him that is upright in the way: but wickedness overthroweth the sinner.
7 Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.
There is that maketh himself rich, yet hath nothing: there is that maketh himself poor, yet hath great wealth.
8 Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
The ransom of a man’s life is his riches: but the poor heareth no threatening.
9 De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.
The light of the righteous rejoiceth: but the lamp of the wicked shall be put out.
10 Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.
By pride cometh only contention: but with the well advised is wisdom.
11 Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.
Wealth gotten by vanity shall be diminished: but he that gathereth by labour shall have increase.
12 Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.
Hope deferred maketh the heart sick: but when the desire cometh, it is a tree of life.
13 Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.
Whoso despiseth the word bringeth destruction on himself: but he that feareth the commandment shall be rewarded.
14 Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.
The law of the wise is a fountain of life, to depart from the snares of death.
15 Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.
Good understanding giveth favour: but the way of the treacherous is rugged.
16 En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.
Every prudent man worketh with knowledge: but a fool spreadeth out folly.
17 Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.
A wicked messenger falleth into evil: but a faithful ambassador is health.
18 Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.
Poverty and shame [shall be to] him that refuseth correction: but he that regardeth reproof shall be honoured.
19 När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.
The desire accomplished is sweet to the soul: but it is an abomination to fools to depart from evil.
20 Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.
Walk with wise men, and thou shalt be wise: but the companion of fools shall smart for it.
21 Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.
Evil pursueth sinners: but the righteous shall be recompensed with good.
22 Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.
A good man leaveth an inheritance to his children’s children; and the wealth of the sinner is laid up for the righteous.
23 Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.
Much food [is in] the tillage of the poor: but there is that is destroyed by reason of injustice.
24 Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.
He that spareth his rod hateth his son: but he that loveth him chasteneth him betimes.
25 Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.
The righteous eateth to the satisfying of his soul: but the belly of the wicked shall want.
