Ordspråksboken 11
1 Falsk våg är Herranom en styggelse; men en full vigt är honom behagelig.
Falsk våg är en styggelse för HERREN, men full vikt behagar honom väl.
2 Der stolthet är, der är ock föraktelse; men vishet är när de ödmjuka.
När högfärd kommer, kommer ock smälek, men hos de ödmjuka är vishet.
3 Oskyldighet skall ledade fromma; men ondskan skall förstöra de föraktare.
De redligas ostrafflighet vägleder dem, men de trolösas vrånghet är dem till fördärv.
4 Gods hjelper intet på vredenes dag; men rättfärdighet frälsar ifrå döden.
Gods hjälper intet på vredens dag men rättfärdighet räddar från döden.
5 Dens frommas rättfärdighet gör hans väg rättan; men den ogudaktige skall falla genom sitt ogudaktiga väsende.
Den ostraffliges rättfärdighet gör hans väg jämn, men genom sin ogudaktighet faller den ogudaktige.
6 De frommas rättfärdighet skall fria dem; men de föraktare varda fångne uti sine skalkhet.
De redligas rättfärdighet räddar dem, men de trolösa fångas genom sin egen lystnad.
7 När den ogudaktiga menniskan dör, så är hoppet borto; och det de orättfärdige vänta, blifver omintet.
När en ogudaktig dör, varder hans hopp om intet; ja, ondskans väntan bliver om intet.
8 Den rättfärdige varder förlossad utu nöd, och den ogudaktige kommer i hans stad.
Den rättfärdige räddas ur nöden, och den ogudaktige får träda i hans ställe.
9 Genom skrymtarens mun varder hans näste förderfvad; men de rättfärdige märka det, och varda förlossade.
Genom sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, men genom sitt förstånd bliva de rättfärdiga räddade.
10 En stad gläder sig, när dem rättfärdigom väl går, och der de ogudaktige förgöras varder man glad.
När det går de rättfärdiga väl, fröjdar sig staden, och när de ogudaktiga förgås, råder jubel.
11 Genom de frommas välsignelse varder en stad upphöjd; men genom dens ogudaktigas mun varder han nederbruten.
Genom de redligas välsignelse varder en stad upphöjd, men genom de ogudaktigas mun brytes den ned.
12 Den som sin nästa skämmer, han är en dåre; men en förståndig man stillar det.
Den är utan vett, som visar förakt för sin nästa; en man med förstånd tiger stilla.
13 En baktalare röjer hvad han hemliga vet; men den som ett trofast hjerta hafver, han döljer det.
Den som går med förtal, han förråder din hemlighet, den som har ett trofast hjärta döljer vad han får veta.
14 Der intet råd är, der far folket illa; men der månge rådgifvare äro, der går det väl till.
Där ingen rådklokhet finnes kommer folket på fall, där de rådvisa äro många, där går det väl.
15 Den som för en annan i borgan går, han får skada; men den sig för borgan vaktar, han är säker.
En som går i borgen för en annan, honom går det illa, den som skyr att giva handslag, han är trygg.
16 Den qvinna hafver ynnest, som ärona bevarar; men det äro de starke, som rikedomar bevara.
En skön kvinna vinner ära, och våldsverkare vinna rikedom.
17 En barmhertig man gör sinom kropp godt; men en obarmhertig bedröfvar ock sitt kött och blod.
En barmhärtig man gör väl mot sig själv men den grymme misshandlar sitt eget kött.
18 De ogudaktigas verk skall fela; men den som rättfärdighet sår, det är icke fåfängt.
Den ogudaktige gör en bedräglig vinst, men den som utsår rättfärdighet får en säker lön.
19 Ty rättfärdighet fordrar till lifs; men fara efter ondt, det fordrar till döden.
Den som står fast i rättfärdighet, han vinner liv, men den som far efter ont drager över sig död.
20 Herren hafver en styggelse till vrång hjerta, och ett behag till de fromma.
En styggelse för HERREN äro de vrånghjärtade, men de vilkas väg är ostrafflig behaga honom väl.
21 Dem ondom hjelper intet, om de än alle lade händer tillsamman; men de rättfärdigas säd skall hulpen varda.
De onda bliva förvisso icke ostraffade, men de rättfärdigas avkomma får gå fri.
22 En dägelig qvinna utan tukt är lika som en so med ett gyldene spann på näsone.
Såsom en gyllene ring i svinets tryne, så är skönhet hos en kvinna som saknar vett.
23 De rätträrdigas önskan måste dock väl gå, och det de ogudaktige vänta, är olycka.
Vad de rättfärdiga önska får i allo en god fullbordan, men vad de ogudaktiga kunna hoppas är vrede.
24 Den ene skiftar ut, och får alltid mer; men den andre är nidsk, der han icke skall, och varder dock fattigare.
Den ene utströr och får dock mer, den andre spar över hövan, men bliver allenast fattigare.
25 Den själ, som rikeliga välsignar, varder fet; och den som drucknan gör, han skall ock drucken varda.
Den frikostige varder rikligen mättad, och den som vederkvicker andra, han bliver själv vederkvickt.
26 Den som korn innehåller, honom banna menniskorna; men välsignelse kommer öfver honom, som det säljer.
Den som håller inne sin säd, honom förbannar folket, den som lämnar ut sin säd, över hans huvud kommer välsignelse.
27 Den som något godt söker, honom vederfars godt; men den som efter ondt far, det skall hända honom.
Den som vinnlägger sig om vad gott är, han strävar efter nåd, men den son söker vad ont är, över honom kommer ock ont.
28 Den sig uppå sina rikedomar förlåter, han skall förgås; men de rättfärdige skola grönskas såsom löf.
Den som förtröstar på sin rikedom, han kommer på fall, men de rättfärdiga skola grönska likasom löv.
29 Den som sitt eget hus bedröfvar, han skall få väder till arfvedel; och en dåre måste dens visas tjenare vara.
Den som drager olycka över sitt hus, han får vind till arvedel, och den oförnuftige bliver träl åt den som har ett vist hjärta.
30 Dens rättfärdigas frukt är lifsens trä, och en vis man låter sig om menniskorna hjerteliga vårda.
Den rättfärdiges frukt är ett livets träd, och den som är vis, han vinner hjärtan.
31 Efter den rättfärdige på jordene lida måste; huru mycket mer den ogudaktige och syndaren?
Se, den rättfärdige får sin lön på jorden; huru mycket mer då den ogudaktige och syndaren!
