Klagovisorna 3
1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
Mwen se yon nonm ki konnen mizè moun gen pou pase lè Bondye ankòlè sou yo, lè Bondye ap pini yo.
2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
Li trennen m', li fè m' mache nan fènwa san yon ti limyè pou klere m'.
3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
Tout lajounen, l'ap plede bat mwen san rete.
4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
Po kò m' fin chire, vyann mwen parèt deyò konsa. Li kraze tout zo nan kò m'.
5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
Li fèmen m' nan yon koridò mizè ak lafliksyon.
6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
Li fè m' rete kote ki fènwa a tankou moun mouri yo.
7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
Li moute yon miray, li fèmen kote m' ye a, m' pa ka chape. Li mare m' ak gwo chenn.
8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
Tout rele mwen rele byen fò, pesonn p'ap tande m'.
9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
Li simen gwo wòch toupatou sou wout mwen. Kote m' vire, chak pa mwen fè, m' bite.
10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
Tankou yon lous, li biske kò l', l'ap veye m'. Tankou yon lyon, li kache, l'ap tann mwen.
11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
Li fè m' tonbe nan bwa. Li filange tout kò m'. Lèfini, li lage m'.
12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
Li mete flèch nan banza li, li vize. Se sou mwen l'ap voye yo.
13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
Li fè flèch li yo antre fon nan kò m'.
14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
Tout moun nan peyi a ap pase m' nan betiz. Se toutan y'ap fè chante sou mwen.
15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
Li plen vant mwen ak manje anmè kou fyèl. Li fè m' bwè labsent jouk mwen sou.
16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
Li fwote tout figi m' atè, li fè m' kase dan m' nan wòch.
17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
Mwen pa konnen sa yo rele kè poze. Mwen bliye sa yo rele kè kontan.
18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
Mwen di: M' pa gen lontan pou m' viv ankò. M' pèdi tout espwa mwen te gen nan Bondye.
19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
Lè m' chonje nan ki mizè mwen ye, jan m'ap mache pwonmennen san rete, se tankou yon labsent, yon fyèl m'ap vale.
20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
Wi, lè m' chonje sa, kè m' sere, m' santi kè m' ap rache
21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
Men, mwen reprann kouraj lè m' chonje yon sèl bagay.
22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
Seyè a pa janm sispann renmen nou. L'ap toujou gen pitye pou nou.
23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
Tankou solèy la ki leve chak maten konsa tou l'ap toujou kenbe pawòl li.
24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
Mwen di: Se Seyè a ki tout mwen. Se nan li mwen mete tout espwa m'.
25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
Seyè a bon pou tout moun ki mete konfyans yo nan li, pou moun k'ap konte sou li.
26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
Sa bon pou nou rete dousman ap tann li vin delivre nou.
27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
Sa bon pou nou aprann sipòte depi nou tou jenn.
28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
Lè Bondye ap manyen ak nou, ann chita pou kont nou san di anyen.
29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
Nou pa bezwen plenyen. Nou pa janm konnen, ka gen espwa toujou.
30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
Se pou n' pare figi n' pou n' pran souflèt. Se pou n' asepte tou sa yo fè nou.
31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
Bondye sèl Mèt la p'ap janm lage nou nèt.
32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
Li ka fè nou lapenn, men l'ap gen pitye pou nou paske li renmen nou anpil.
33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
Li pa pran plezi nan fè nou soufri, ni nan ban nou lapenn.
34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
Atò, se konnen Seyè a, Bondye sèl Mèt la, pa konnen lè y'ap kraze prizonye anba baton,
35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
lè yo derefize rekonèt dwa Bondye ban nou,
36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
lè y'ap bay move jijman nan tribinal! Atò, se konnen li pa konnen!
37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
Depi Bondye Sèl Mèt la pale, se fini! Sa l' di se sak fèt.
38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
Tou sa ki rive an byen osinon an mal, se li menm ki penmèt sa.
39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
Lè nou anba bwa pou peche nou yo sa nou bezwen plenyen fè!
40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
Annou gade jan n'ap mennen bak nou! Ann egzaminen byen jan n'ap viv la! Lèfini, ann tounen vin jwenn Bondye!
41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
Ann leve bra nou nan syèl la, ann lapriyè nan pye l'!
42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
Nou peche, nou kenbe tèt avè ou! Men, ou menm ou pa padonnen nou.
43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
Ou move pi rèd, ou fann nan kò nou! Ou te san pitye. Ou touye nou.
44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
Ou vlope kò ou nan yon gwo nwaj nwa pou lapriyè nou pa rive nan zòrèy ou.
45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
Ou fè nou tounen yon depotwa, yon pil fatra nan mitan lòt nasyon sou latè yo.
46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
Tout lènmi nou yo ap lave bouch yo sou nou.
47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
N'ap viv ak kè sote, si se pa lanmò, se gwo danje, se gwo malè!
48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
De je m' yo ap ponpe dlo tankou larivyè, lè m' wè malè ki tonbe sou pèp mwen an!
49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
Dlo ap koule nan je m' san rete. Li p'ap janm sispann,
50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
jouk jou Seyè a va rete nan syèl la, l'a voye je l' gade, l'a wè!
51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
Wi, kè m' fè m' mal pou m' wè sa ki rive moun lavil mwen yo!
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
Yon bann moun ki pa vle wè m' san m' pa fè yo anyen pran kouri dèyè m' tankou yon zwazo y'ap chache pran.
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
Yo lage m' tou vivan nan yon twou. Yo fèmen bouch twou a ak wòch.
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
Dlo te prèt pou kouvri tèt mwen. Mwen di: Fwa sa a m' pran!
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
Nan twou kote m' te ye a, Seyè, mwen rele ou!
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
Ou tande vwa m'. Tanpri, pa bouche zòrèy ou lè m'ap lapriyè nan pye ou.
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
Wi, lè m' rele ou, ou pwoche. Ou di m' mwen pa bezwen pè!
58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
Bondye Sèl Mèt, ou pran ka m' an konsiderasyon. Ou sove lavi m'.
59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
Seyè, ou wè tout lenjistis y'ap fè m'. Tanpri, defann kòz mwen.
60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
Ou wè jan yo soti pou pwofite sou mwen, jan y'ap fè konplo pou touye m'.
61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
Seyè, ou tande jan y'ap joure m'. Ou konnen konplo y'ap fè sou do m'.
62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
Tout lajounen, y'ap pale sou mwen, y'ap fè plan.
63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
Gade yo non! Depi maten jouk aswè yo chita ap fè chante sou do m'!
64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
Seyè, se pou ou pini yo pou tou sa yo fè.
65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
Madichonnen yo! Fè yo pèdi tèt yo!
66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
Move sou yo, Seyè! Pati dèyè yo! Disparèt yo sou latè!
