Job 41
1 Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
Canst thou draw out leviathan with a fish hook? or press down his tongue with a cord?
2 Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
Canst thou put a rope into his nose? or pierce his jaw through with a hook?
3 Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
Will he make many supplications unto thee? or will he speak soft words unto thee?
4 Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
Will he make a covenant with thee, that thou shouldest take him for a servant for ever?
5 Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
Wilt thou play with him as with a bird? or wilt thou bind him for thy maidens?
6 Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
Shall the bands [of fishermen] make traffic of him? shall they part him among the merchants?
7 Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
Canst thou fill his skin with barbed irons, or his head with fish spears?
8 När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
Lay thine hand upon him; remember the battle, and do so no more.
9 Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
Behold, the hope of him is in vain: shall not one be cast down even at the sight of him?
10 Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
None is so fierce that he dare stir him up: who then is he that can stand before me?
11 Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
Who hath first given unto me, that I should repay him? [whatsoever is] under the whole heaven is mine.
12 Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
I will not keep silence concerning his limbs, nor his mighty strength, nor his comely proportion.
13 Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
Who can strip off his outer garment? who shall come within his double bridle?
14 Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
Who can open the doors of his face? round about his teeth is terror.
15 Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
His strong scales are [his] pride, shut up together [as with] a close seal.
16 Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
One is so near to another, that no air can come between them.
17 Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
They are joined one to another; they stick together, that they cannot be sundered.
18 Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
His neesings flash forth light, and his eyes are like the eyelids of the morning.
19 Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
Out of his mouth go burning torches, and sparks of fire leap forth.
20 Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
Out of his nostrils a smoke goeth, as of a seething pot and [burning] rushes.
21 Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
His breath kindleth coals, and a flame goeth forth from his mouth.
22 Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
In his neck abideth strength, and terror danceth before him.
23 Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
The flakes of his flesh are joined together: they are firm upon him; they cannot be moved.
24 Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
His heart is as firm as a stone; yea, firm as the nether millstone.
25 När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
When he raiseth himself up, the mighty are afraid: by reason of consternation they are beside themselves.
26 Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
If one lay at him with the sword, it cannot avail; nor the spear, the dart, nor the pointed shaft.
27 Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
He counteth iron as straw, [and] brass as rotten wood.
28 Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
The arrow cannot make him flee: slingstones are turned with him into stubble.
29 Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
Clubs are counted as stubble: he laugheth at the rushing of the javelin.
30 Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
His underparts are [like] sharp potsherds: he spreadeth [as it were] a threshing wain upon the mire.
31 Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
He maketh the deep to boil like a pot: he maketh the sea like ointment.
32 Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
He maketh a path to shine after him; one would think the deep to be hoary.
33 På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
Upon earth there is not his like, that is made without fear.
34 Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
He beholdeth every thing that is high: he is king over all the sons of pride.
