Job 30

1 Nu le de att mig, som yngre äro än jag; hvilkas fäder jag icke ville vårdat sätta ibland mins hjords hundar;

Karon kadtong mga mas batan-on pa kay kanako puro lamang pagbiaybiay ang ilang ginabuhat kanako— kini nga mga batan-ong kalalakin-an kansang mga amahan nga wala nako gitugotan sa pagtrabaho tupad sa mga iro sa akong mga panon.

2 Hvilkas förmågo jag för intet höll; de icke till ålders komma kunde;

Sa pagkatinuod, ang kusog sa mga kamot sa ilang amahan, unsaon man niini pagtabang kanako— mga kalalakin-an nga ang mga kusog sa pagkahamtong nahanaw na?

3 De som för hungers skull och bekymmer ensamme flydde in i öknena, nyliga förderfvade och elände vordne;

Payat na kaayo sila tungod sa kawalad-on ug sa kagutom; nag-usap sila sa ugang yuta diha sa kangitngit sa kamingawan ug biniyaan.

4 De som nesslo uppryckte omkring buskarna, och enerötter var deras mat;

Nangutlo sila ug dahon sa tunokong mga tanom; ang mga gamot sa tambo mao ang ilang mga pagkaon.

5 Och då de dem uppryckte, fröjdades de deröfver såsom en tjuf.

Gipalayas sila gikan sa taliwala sa katawhan nga nagasinggit kanila ingon nga sila mga kawatan.

6 Vid de stygga bäcker bodde de, uti jordkulor och bergskrefvor;

Maong nagpuyo sila sa suba sa mga walog, sa mga lungag sa yuta ug sa mga bato.

7 Emellan buskar ropade de, och ibland tistlar församlade de sig;

Uban sa tonukong mga sagbot nag-ngisi sila sama sa mga asno; ilalom sa tonukong mga sagbot nagtigom sila.

8 De lösa och föraktada menniskors barn, de som ringast voro i landena.

Mga kaliwat sila sa mga buangbuang, sa pagkatinuod, wala silay mga pulos nga mga lalaki; gipalayas sila sa yuta pinaagi sa mga bunal.

9 Nu är jag deras strängaspel vorden, och måste vara deras nymäre.

Apan karon, ang ilang mga anak nga lalaki maoy nagbugalbugal kanako pinaagi sa alawiton; sa pagkatinuod, kataw-anan ako alang kanila.

10 De styggas vid mig, och draga sig långt ifrå mig; och spara icke att spotta för mitt ansigte.

Nagdumot ug nagpalayo sila kanako; wala sila nagduhaduha sa pagluwa sa akong dagway.

11 Ty han hafver spänt mina seno, och hafver ödmjukat mig; och lagt ett betsel i munnen uppå mig.

Tungod kay gitanggalan sa Dios ug pisi ang akong pana ug gipaantos ako, ug mao nga kining mga tawhana dili na makapugong sa ilang kaugalingon dinhi kanako.

12 På högra sidone, der jag grönskades, satte de sig upp emot mig; och stötte mina fötter bort, och gjorde en väg öfver mig, till att förderfva mig.

Sa akong tuong kamot mibangon ang mga tigpasiugda ug kagubot; gipalayas nila ako ug nagbuhat sila ug harang batok kanako.

13 De hafva förspillt mina stigar; det var dem så lätt att göra mig skada, att de ingen hjelp behöfde dertill.

Giguba nila ang akong agianan; gipahamtangan nila ako ug mga katalagman, mga lalaki nga walay bisan usa nga makapugong.

14 De äro inkomne såsom genom stora refvor, och äro utan ordan infallne;

Gisulong nila ako sama sa mga sundalo nga miagi sa dakong lungag sa paril sa siyudad; taliwala sa pagkagun-ob nagligidligid sila sa ilang kaugalingon padulong kanako.

15 Förskräckelse hafver vändt sig emot mig, och såsom ett väder förföljt mina frihet, och såsom en löpande sky mina helso.

Miabot ang kalisang kanako; nahanaw ang akong dungog ingon nga gipadpad sa hangin; ang akong kaadunahan milabay lamang sama sa panganod.

16 Men nu utgjuter sig min själ öfver mig, och mine sorgedagar hafva fattat mig.

Karon ang akong kinabuhi gibubo gikan kanako; daghang mga adlaw sa pag-antos ang gibutang kanako.

17 Om nattena varda min ben allestäds igenomborrad; och de, som mig jaga, läggar sig intet till att sofva.

Sa kagabhion ang akong mga kabukogan gipangtusok; ang kasakitan nga nagkitkit kanako walay pagpahulay.

18 Genom stora kraft varder jag margalunda klädd; och de begjorda mig dermed, såsom igenom min kjortels hufvudsmog.

Ang dakong kusog sa Dios mikupot sa akong bisti; miputos kini kanako sama sa kwelyo sa akong kupo.

19 Man hafver trampat mig i träck, och aktat mig lika emot stoft och asko.

Gilabay niya ako ngadto sa lapok; nahisama ako sa abog ug abo.

20 Ropar jag till dig, så svarar du mig intet; går jag fram, så aktar du mig intet.

Nagtuaw ako kanimo, Dios, apan wala mo ako gitubag; mibarog ako, apan wala mo ako tan-awa.

21 Du äst mig förvänd till en grufveligan, och drager ditt hat till mig med dine hands starkhet.

Nausab kana ug nagmadagmalon kanako; pinaagi sa kusog sa imong kamot imo akong gilutos.

22 Du lyfter mig upp, och låter mig fara uppå vädrena, och försmälter mig krafteliga;

Gisakwat mo ako ngadto sa hangin ug gipasagdan mo kini nga magdala kanako; gilabay mo ako pabalikbalik diha sa unos.

23 Ty jag vet, du öfverantvardar mig dödenom; der är det hus, som allom lefvandom förelagdt är.

Tungod kay nasayod ako nga dalhon ako nimo ngadto sa kamatayon, ngadto sa balay nga mao gayoy padulngan sa tanang buhi.

24 Dock räcker han icke sina hand ut in i benhuset, och de varda ej ropande öfver sitt förderf.

Bisan pa man, dili ba walay makatuy-od sa iyang kamot aron sa pagpangayo ug tabang sa dihang matumba siya? Dili ba magpakitabang man kadtong anaa sa kalisod?

25 Jag gret ju uti den hårda tiden, och min själ varkunnade sig öfver den fattiga.

Wala ba ako mihilak kaniya nga anaa sa kalisdanan? Wala ba ako nagsubo sa tawo nga nanginahanglan?

26 Jag vänte det goda, och det onda kom; jag vänte ljuset, och mörkret kom.

Sa dihang nangita ako sa maayo, daotan hinuon ang miabot; sa dihang nagpaabot ako sa kahayag, ang kangitngit hinuon maoy niabot.

27 Mina inelfvor sjuda, och hålla intet upp; mig är uppåkommen sorgetid.

Nasamok ang akong kasingkasing ug walay pahulay; ang mga adlaw sa kasakitan miabot kanako.

28 Jag går bedröfvad, ändock jag på ingen vredgas; jag står upp i menighetene och ropar.

Naglakaw ako nga itom ang panit apan dili tungod sa adlaw; nagbarog ako diha sa panagtigom ug nangayog tabang.

29 Jag är drakars broder, och strutsfoglars stallbroder.

Nahimo akong igsoon sa ihalas nga mga iro, ug nahimong kauban sa mga ostrits.

30 Min hud öfver mig är svart vorden, och min ben är förtorkad af hetta.

Itom ang akong panit ug nangataktak kini gikan kanako; ang akong kabukogan nangasunog sa kainit.

31 Min harpa är vorden en klagan, och min pipa en gråt.

Busa ang akong alpa nakatono sa mga alawiton sa pagbangotan, ang akong plawta alang niadtong nanganta nga nagdangoyngoy.