Job 21
1 Job svarade och sade:
Awo Yobu n’addamu n’ayogera nti,
2 Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
“Muwulirize n’obwegendereza ebigambo byange, era kino kibazzeemu amaanyi.
3 Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
Mungumiikirizeeko nga njogera, oluvannyuma museke.
4 Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
“Okwemulugunya kwange nkw’olekezza muntu? Lwaki okugumiikiriza tekunzigwako?
5 Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
Muntunuulire mwewuunye, mujja kukwata ne ku mumwa.
6 När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
Bwe ndowooza ku kino, nfuna entiisa; omubiri gwange ne gukankana.
7 Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
Lwaki abakozi b’ebibi bawangaala, ne bakaddiwa ne beeyongera n’amaanyi?
8 Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
Balaba abaana baabwe bwe banywezebbwa, ezzadde lyabwe nga balaba.
9 Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
Amaka gaabwe gaba n’emirembe nga temuli kutya; omuggo gwa Katonda tegubabeerako.
10 Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
Ennume zaabwe teziremererwa, ente zaabwe enkazi zizaala awatali kusowola mwana gwazo.
11 Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
Abaana baabwe bagendera wamu nga kisibo; obuto ne bubeera mu kuzina.
12 De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
Bayimbira ku bitaasa n’ennanga, ne basanyukira eddoboozi ly’omulere.
13 De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
Emyaka gyabwe gyonna babeera bulungi, mangwago ne bakka mu ntaana. (Sheol h7585)
14 De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
Kyokka bagamba Katonda nti, ‘Tulekere emirembe gyaffe! Tetwegomba kumanya makubo go.
15 Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
Ayinzabyonna ye ani tulyoke tumuweereze? Kiki kye tuganyulwa bwe tumusaba?’
16 Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
Naye obugagga bwabwe tebuli mu mikono gyabwe, noolwekyo amagezi g’abakozi b’ebibi ganneewunyisa.
17 Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
“Ettaala y’abakozi b’ebibi yo, ezikira emirundi emeka? Ennaku ebajjira emirundi emeka? Katonda abatuusaako obulumi, ng’abasunguwalidde.
18 De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
Bali ng’ebisasiro ebitwaalibwa empewo; ng’ebisusunku embuyaga bye zitwala.
19 Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
Katonda abonereza abaana olw’ekibi kya bakitaabwe. Asasule omuntu yennyini oyo alyoke ategeere!
20 Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
Leka amaaso ge ye yennyini galabe okuzikirira; leka anywe ku kiruyi kya Ayinzabyonna.
21 Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
Kubanga aba afaayo ki ku maka g’aba alese, nga emyezi gye egyamutegekerwa giweddeko?
22 Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
“Eriyo ayinza okuyigiriza Katonda amagezi, kubanga asalira omusango n’abo abasinga okuba aba waggulu?
23 Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
Omusajja omu afiira w’abeerera ow’amaanyi, nga munywevu ddala ali mu mirembe gye,
24 Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
omubiri gwe nga guliisiddwa bulungi, amagumba ge nga gajjudde obusomyo.
25 Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
Omusajja omulala n’afa ng’alina obulumi ku mutima, nga teyafuna kintu kyonna kirungi.
26 Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
Ne beebaka kye kimu mu ttaka, envunyu ne zibabikka bombi.
27 Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
“Mmanyi bulungi ddala kye mulowooza, enkwe ze mwagala okunsalira.
28 Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
Mugamba nti, ‘Kaakano eruwa ennyumba y’omusajja ow’amaanyi, eweema abasajja abakozi b’ebibi mwe baabeeranga?’
29 Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
Temwebuuzanga ku abo abatambula eŋŋendo? Temukkiriza bye babagamba,
30 Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
nti omusajja omukozi w’ebibi awona ku lunaku olw’emitawaana, era awona ku lunaku olw’ekiruyi?
31 Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
Ani avumirira ebikolwa bye maaso ku maaso, ani amusasula ebyo by’akoze?
32 Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
Atwalibwa ku ntaana, era amalaalo ge gakuumibwa.
33 Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
Ettaka eriri mu lusenyi limuwoomera, abantu bonna bamugoberera, n’abalala abatamanyiddwa muwendo ne bamukulembera.
34 Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
“Kaakano musobola mutya okuŋŋumya n’ebitaliimu? Tewali kisigaddeyo ku bye mwanzizeemu wabula obulimba!”
