Job 20
1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:
Then answered Zophar the Naamathite, and said,
2 Deruppå måste jag svara, och kan icke bida;
Therefore do my thoughts give answer to me, even by reason of my haste that is in me.
3 Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig.
I have heard the reproof which putteth me to shame, and the spirit of my understanding answereth me.
4 Vetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva;
Knowest thou [not] this of old time, since man was placed upon earth,
5 Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick?
That the triumphing of the wicked is short, and the joy of the godless but for a moment?
6 Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn,
Though his excellency mount up to the heavens, and his head reach unto the clouds;
7 Så måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han?
Yet he shall perish for ever like his own dung: they which have seen him shall say, Where is he?
8 Såsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner.
He shall fly away as a dream, and shall not be found: yea, he shall be chased away as a vision of the night.
9 Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom.
The eye which saw him shall see him no more; neither shall his place any more behold him.
10 Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna.
His children shall seek the favour of the poor, and his hands shall give back his wealth.
11 Hans ben skola umgälla hans ungdoms synder; och skola lägga sig i jordene med honom.
His bones are full of his youth, but it shall lie down with him in the dust.
12 Om än ondskan smakar honom väl uti hans mun, skall hon dock fela honom på hans tungo.
Though wickedness be sweet in his mouth, though he hide it under his tongue;
13 Hon skall varda förhållen, och icke tillåten; och skall varda honom förtagen i hans hals.
Though he spare it, and will not let it go, but keep it still within his mouth;
14 Hans mat skall förvända sig i hans buk uti ormagalla.
Yet his meat in his bowels is turned, it is the gall of asps within him.
15 De ägodelar, som han uppsvulgit hafver, måste han åter utspy; och Gud skall drifva dem utu hans buk.
He hath swallowed down riches, and he shall vomit them up again: God shall cast them out of his belly.
16 Han skall suga huggormagalla, och ormatunga skall dräpa honom.
He shall suck the poison of asps: the viper’s tongue shall slay him.
17 Han skall icke få se de strömmar eller vattubäckar, som med hannog och smör flyta.
He shall not look upon the rivers, the flowing streams of honey and butter.
18 Han skall arbeta, och intet nyttjat; och hans ägodelar skola varda annars mans, så att han icke skall hafva hugnad utaf dem.
That which he laboured for shall he restore, and shall not swallow it down; according to the substance that he hath gotten, he shall not rejoice.
19 Förty han hafver undertryckt och förlåtit den fattiga; han hafver rifvit till sig hus, de han intet byggt hafver;
For he hath oppressed and forsaken the poor; he hath violently taken away an house, and he shall not build it up.
20 Ty hans buk kunde icke full varda; och skall icke igenom sina kosteliga ägodelar undkomma.
Because he knew no quietness within him, he shall not save aught of that wherein he delighteth.
21 Af hans mat skall intet qvart vara; derföre skola hans goda dagar intet varaktige blifva.
There was nothing left that he devoured not; therefore his prosperity shall not endure.
22 Om han än öfverflödar, och hafver nog, skall honom dock likväl ångest ske; alla händers möda skall öfver honom komma.
In the fulness of his sufficiency he shall be in straits: the hand of every one that is in misery shall come upon him.
23 Hans buk skall honom en gång full varda; och han skall sända sina vredes grymhet öfver honom; han skall öfver honom regna låta sina strid.
When he is about to fill his belly, [God] shall cast the fierceness of his wrath upon him, and shall rain it upon him while he is eating.
24 Han skall fly för jernharnesk, och kopparbågen skall förjaga honom.
He shall flee from the iron weapon, and the bow of brass shall strike him through.
25 Ett draget svärd skall gå igenom honom, och svärds blänkande, som honom skall bittert varda, skall med förskräckelse gå öfver honom.
He draweth it forth, and it cometh out of his body: yea, the glittering point cometh out of his gall; terrors are upon him.
26 Intet mörker är, som honom skyla må; en eld skall förtära honom, den intet uppblåst är; och den som qvar blifver i hans hyddo, honom skall illa gå.
All darkness is laid up for his treasures: a fire not blown [by man] shall devour him; it shall consume that which is left in his tent.
27 Himmelen skall uppenbara hans ondsko, och jorden skall sätta sig upp emot honom.
The heavens shall reveal his iniquity, and the earth shall rise up against him.
28 Hans säd i hans huse skall bortförd varda, förspilld uti hans vredes dag.
The increase of his house shall depart, [his goods] shall flow away in the day of his wrath.
29 Detta är en ogudaktigs menniskos lön när Gudi, och hans ords arf när Gudi.
This is the portion of a wicked man from God, and the heritage appointed unto him by God.
