Job 13
1 Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
Ecce omnia hæc vidit oculus meus, et audivit auris mea, et intellexi singula.
2 Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
Secundum scientiam vestram et ego novi: nec inferior vestri sum.
3 Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
Sed tamen ad Omnipotentem loquar, et disputare cum Deo cupio:
4 Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
Prius vos ostendens fabricatores mendacii, et cultores perversorum dogmatum.
5 Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
Atque utinam taceretis, ut putaremini esse sapientes.
6 Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
Audite ergo correptionem meam, et iudicium labiorum meorum attendite.
7 Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
Numquid Deus indiget vestro mendacio, ut pro illo loquamini dolos?
8 Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
Numquid faciem eius accipitis, et pro Deo iudicare nitimini?
9 Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
Aut placebit ei quem celare nihil potest? aut decipietur ut homo, vestris fraudulentiis?
10 Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
Ipse vos arguet, quoniam in abscondito faciem eius accipitis.
11 Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
Statim ut se commoverit, turbabit vos, et terror eius irruet super vos.
12 Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
Memoria vestra comparabitur cineri, et redigentur in lutum cervices vestræ.
13 Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
Tacete paulisper ut loquar quodcumque mihi mens suggesserit.
14 Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
Quare lacero carnes meas dentibus meis, et animam meam porto in manibus meis?
15 Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
Etiam si occiderit me, in ipso sperabo: verumtamen vias meas in conspectu eius arguam.
16 Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
Et ipse erit salvator meus: non enim veniet in conspectu eius omnis hypocrita.
17 Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
Audite sermonem meum, et ænigmata percipite auribus vestris.
18 Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
Si fuero iudicatus, scio quod iustus inveniar.
19 Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
Quis est qui iudicetur mecum? veniat: quare tacens consumor?
20 Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
Duo tantum ne facias mihi, et tunc a facie tua non abscondar:
21 Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
Manum tuam longe fac a me, et formido tua non me terreat.
22 Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
Voca me, et ego respondebo tibi: aut certe loquar, et tu responde mihi.
23 Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
Quantas habeo iniquitates et peccata, scelera mea et delicta ostende mihi.
24 Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
Cur faciem tuam abscondis, et arbitraris me inimicum tuum?
25 Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
Contra folium, quod vento rapitur, ostendis potentiam tuam, et stipulam siccam persequeris:
26 Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
Scribis enim contra me amaritudines, et consumere me vis peccatis adolescentiæ meæ.
27 Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
Posuisti in nervo pedem meum, et observasti omnes semitas meas, et vestigia pedum meorum considerasti:
28 Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.
Qui quasi putredo consumendus sum, et quasi vestimentum quod comeditur a tinea.
