Job 11

1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:

Then answered Zophar the Naamathite, and said:

2 När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?

Shall not the multitude of words receive an answer? Shall the man of words be justified?

3 Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?

Shall thy boastings make men hold their peace? Shalt thou mock, and none put thee to shame?

4 Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.

Thou sayest, My speech is pure; I am clean in thine eyes, [[O God!]]

5 Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;

But O that God would speak, And open his lips against thee;

6 Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.

That he would show thee the secrets of his wisdom, —His wisdom, which is unsearchable! Then shouldst thou know that God forgiveth thee many of thine iniquities.

7 Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?

Canst thou search out the deep things of God? Canst thou find out the Almighty to perfection?

8 Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)

'Tis high as heaven, what canst thou do? Deeper than hell, what canst thou know? (Sheol h7585)

9 Längre än jorden, och bredare än hafvet.

The measure thereof is longer than the earth, And broader than the sea.

10 Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?

If he apprehend, and bind, and bring to trial, Who shall oppose him?

11 Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?

For he knoweth the unrighteous; He seeth iniquity, when they do not observe it.

12 En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.

But vain man is without understanding; Yea, man is born a wild ass's colt.

13 Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;

If thou direct thy heart, And stretch out thy hands, toward him;

14 Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;

If thou put away iniquity from thy hand, And let not wickedness dwell in thy habitation, —

15 Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.

Then shalt thou lift up thy face without spot; Yea, thou shalt be steadfast, and have no fear.

16 Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;

For thou shalt forget thy misery, Or remember it as waters that have passed away.

17 Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.

Thy life shall be brighter than the noon-day; Now thou art in darkness, thou shalt then be as morning.

18 Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.

Thou shalt be secure, because there is hope; Now thou art disappointed, thou shalt then rest in safety.

19 Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.

Thou shalt lie down, and none shall make thee afraid; And many shall make suit unto thee.

20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.

But the eyes of the wicked shall be wearied out; They shall find no refuge; Their hope is—the breathing forth of life.