Jakobsbrevet 4
1 Hvadan äro örlig och krig ibland eder? Äro de icke deraf, af edrom begärelsom, som strida i edra lemmar?
Ngondu na makomangu pakati pa mwenga vilawa koshi? Vilawa mumatamata zyenu zidoda zyazilikomanga kila mala munshimba mwenu.
2 I begären, och fån intet; I hafven afund och nit, och kunnen intet vinna; I striden och örligen, och hafven intet, derföre att I intet bedjen.
Mfira vintu kumbiti muvipata ndiri, su mwa kala kulaga, mfira nentu kupata vintu kumbiti muvipata ndiri. Su mwankulitenderana ngondu na kulikomanga. Mpata ndiri shilii shamfira toziya mushiluwa ndiri kwa Mlungu.
3 I bedjen, och fån intet; ty I bedjen illa, nämliga att I det uti edra vällust förtära skolen.
Na pamluwa mpata ndiri toziya mluwa kwa nfiru idoda, mluwa su mpati kufiriziya matamata zyenu.
4 I horkarlar och horkonor, veten I icke, att verldenes vänskap är Guds ovänskap? Ho som verldenes vän vill vara, han varder Guds ovän.
Mwenga wantu yamuwera ndiri waminika, hashi, muvimana ndiri kuwera ganja gwa pasipanu ndo kuwera mngondu gwa Mlungu? Yoseri yakafira kuwera ganja gwa vitwatira vya pasipanu kalitenda kuwera mngondu gwa Mlungu.
5 Menen I att Skriften säger fåfängt: Anden, som bor uti eder, begärar emot hatet?
Ama namulihola kuwera Malembu Mananagala gahera unakaka pagalonga, “Rohu ulii Mlungu yakamtula mngati mwetu kawera na weya ng'anji.”
6 Men han gifver rikeliga nåd. Ty Skriften säger: Gud står emot de högfärdiga; men dem ödmjukom gifver han nåd.
Kumbiti manemu gatupananwa na Mlungu gawera na makakala nentu, ntambu yagalonga Malembu Mananagala, “Mlungu kawasinga wantu yawawera na malingisi kumbiti kawalanguziya manemu wantu yawawera wananaga.”
7 Så varer nu Gudi underdånige; står emot djefvulen, så flyr han ifrån eder.
Su mumjimiri Mlungu, mumsingi Shetani, nayomberi hakawatiri.
8 Nalkens Gudi, så nalkas han eder. Rener edra händer, I syndare, och renser edor hjerta, I ostadige.
Mumsegeleri Mlungu, nayomberi hakawasegeleri mwenga. Mguluri mawoku genu mwenga yamutenda vidoda! Muyipungi myoyu yenu mwenga wafyangu!
9 Varer elände, och sörjer, och gråter: edart löje vände sig i gråt, och glädjen i sorg.
Muweri na hinginiku, mlili na kudaya. Kuseka kwa mwenga kuweri kulila, na nemeleru ya mwenga iweri hinginiku.
10 Förnedrer eder för Herranom, så skall han eder upphöja.
Mulinanagaziyi kulongolu kwa Mtuwa, nayomberi hakawanyasuli.
11 Förtaler icke hvarannan, käre bröder; den som förtalar sin broder, och dömer sin broder, han förtalar lagen, och dömer lagen; men dömer du lagen, så äst du icke lagsens görare, utan domare.
Walongu, namulitakulirana madoda maweni kwa mwenga. Yakamtakulira madoda mlongu gwakuwi ama kumtoza, muntu ayu kalitakulira madoda na kulitoza Lilagaliru lya Mlungu. Pagulitoza Lilagaliru lya Mlungu, su gwenga gulijimira ndiri Lilagaliru lya Mlungu kumbiti gulitoza.
12 Ty en är laggifvaren, som kan saliggöra, och fördöma; ho äst du, som dömer en annan?
Mlungu gweka yakuwi ndo yakatula Lilagaliru na kutoza. Ndo gweka yakuwi hera yakaweza kulopoziya na kwagamiziya. Su gwenga gwa gaa ata gumtozi muyagu?
13 Nu väl, I som sägen: I dag, eller i morgon vilje vi gå uti den eller den staden, och vilje der ligga ett år, och handla, och vinna;
Su vinu mpikaniri mwenga yamlonga, “Leru ama shirawu hatugendi mulushi tunga na kulikala aku kwa shipindi sha shinja shoseri, hatuwuzi vintu na kupata mota.”
14 Och veten icke hvad i morgon ske kan; ty hvad är edart lif? Ett damb äret, som en liten tid varar, och sedan försvinner.
Mwenga muvimana ndiri ata makaliru genu ntambu hagaweri shirawu! Mwenga mulifana na lifukafuka lyalilawira kwa shipindi shididini hera na kuwuka kayi.
15 För det I säga skullen: Om Herren vill, och vi lefve, så vilje vi göra det eller det.
Ira memfiriziwi kulonga, “Mtuwa pakafira hatulikali na kutenda ashi ama shilii.”
16 Men nu berömmen I eder i edart högmod. All sådana berömmelse är ond.
Kumbiti vinu mwankulidumba na kulitumba, matumbiru ga ntambu yoseri ayi ndo madoda.
17 Den der kan göra godt, och gör icke, honom är det synd.
Su muntu yakamana kutenda maheri na pakaleka kutenda, kankutenda vidoda.
