< Jakobsbrevet 2 >
1 Mine bröder, håller det icke derföre, att tron på Jesum Christum, vår Herra till härlighetena, kan lida personers anseende.
2 Ty om uti edra församling komme en man med en guldring, och med en härlig klädnad; komme ock en fattig man i snöplig klädnad;
3 Och I sågen på den som hafver de härliga kläden, och saden till honom: Sitt här väl; och dem fattiga saden I: Statt der, eller, sitt här vid mina fötter;
4 Och betänken det icke rätt, utan varden domare, och gören en ond åtskilnad;
5 Hörer till, mine käre bröder: Hafver icke Gud utvalt de fattiga i denna verldene, de der rike voro på trona, och arfvingar till riket, som han lofvat hade dem som honom älska?
6 Men I hafven föraktat den fattiga. Förtrycka icke de rike eder med våld, och draga eder fram för rätten?
7 Försmäda icke de det goda namnet, der I af nämnde ären?
8 Fullborden I den Konungsliga lagen efter Skriften: Älska din nästa, såsom dig sjelf; så gören I väl.
9 Men sen I efter personen, då synden I, och varden straffade af lagen, såsom öfverträdare.
10 Ty om någor håller hela lagen, och syndar på ett, han är saker till allt.
11 Ty den som sade: Du skall icke göra hor, han hafver ock sagt: Du skall icke dräpa. Hvar du nu icke gör hor, och dräper likväl, äst du lagsens öfverträdare.
12 Så taler, och så görer, som de der skola genom frihetenes lag dömde varda.
13 Ty dom utan barmhertighet skall honom öfvergå, som barmhertighet icke gjort hafver; och barmhertigheten berömmer sig emot domen.
14 Hvad hjelper det, mine bröder, om någor säger sig hafva trona, och hafver dock icke gerningarna? Kan ock tron göra honom salig?
15 Om en broder eller syster vore nakot, och fattades dagelig föda;
16 Och någor edra sade till dem: Går i frid, värmer eder, och mätter eder; och gifver dem likväl intet hvad lekamen behöfver; hvad hulpe dem det?
17 Så ock tron, då hon icke hafver gerningarna, är hon död i sig sjelf.
18 Nu måtte någor säga: Du hafver trona, och jag hafver gerningarna; visa mig dina tro med dina gerningar, så vill jag ock visa dig mina tro med mina gerningar.
19 Du tror, att en Gud är; der gör du rätt uti; djeflarna tro det ock, och bäfva.
20 Vill du, fåfängelig menniska, veta att tron utan gerningar är död?
21 Vardt icke Abraham, vår fader, af gerningarna rättfärdigad, då han sin son Isaac offrade på altaret?
22 Ser du, att tron hafver medverkat i hans gerningar, och att tron är fullkommen vorden af gerningarna.
23 Och Skriften är fullkomnad, som säger: Abraham trodde Gudi, och det vardt honom räknadt till rättfärdighet; och vardt kallad Guds vän.
24 Sen I nu, att af gerningarna rättfärdigas menniskan, och icke af trone allena.
25 Sammalunda ock den skökan Rahab, vardt hon icke af gerningom rättfärdigad, då hon undfick sändningabåden, och släppte dem en annan väg ut?
26 Derföre, såsom kroppen utan anda är död, så är ock tron utan gerningar död.
