< Jesaja 43 >
1 Och nu, säger Herren, den dig skapat hafver, Jacob, och den dig gjort hafver, Israel: Frukta dig intet; ty jag hafver förlossat dig; jag hafver kallat dig vid ditt namn, du äst min.
Biraⱪ ⱨazir i Yaⱪup, seni Yaratⱪuqi Pǝrwǝrdigar, I Israil, seni Xǝkillǝndürgüqi mundaⱪ dǝydu: — «Ⱪorⱪma; qünki Mǝn sanga ⱨǝmjǝmǝt bolup seni ⱪutⱪuzƣan; Seni Ɵz namim bilǝn atiƣanmǝn; Sǝn Meningkidursǝn!
2 Ty om du går igenom vatten, vill jag vara när dig, att strömmarna icke skola dränka dig; och om du går uti elden, skall du intet bränna dig, och lågen skall intet bita uppå dig.
Sǝn sulardin ɵtkiningdǝ, Mǝn sǝn bilǝn billǝ bolimǝn; Dǝryalardin ɵtkiningdǝ, ular seni ƣǝrⱪ ⱪilmaydu; Sǝn otta mengip yürginingdǝ, sǝn kɵymǝysǝn; Yalⱪunlar üstüngdǝ ot almaydu.
3 Ty jag är Herren din Gud, den Helige i Israel, din Frälsare. Jag hafver gifvit Egypten, Ethiopien och Seba till försoning i din stad.
Qünki Mǝn bolsam Hudaying Pǝrwǝrdigar, Israildiki Muⱪǝddǝs Bolƣuqi, Ⱪutⱪuzƣuqingdurmǝn; Seni ⱪutuldurux üqün Misirni bǝdǝl ⱪilip bǝrdim, Ornungƣa Efiopiyǝ ⱨǝm Sebani almaxturdum.
4 Efter du så dyr för min ögon aktad äst, måste du ock härlig vara, och jag hafver dig kär; derföre gifver jag menniskor uti din stad, och folk för dina själ.
Sǝn nǝzirimdǝ ⱪimmǝtlik bolƣaqⱪa, Mǝn sanga izzǝt-ⱨɵrmǝt kǝltürgǝn ⱨǝm seni sɵygǝn; Xunga Mǝn yǝnǝ ornungƣa adǝmlǝrni, Jeningƣa hǝlⱪlǝrni tutup berimǝn;
5 Så frukta dig nu intet; ty jag är när dig. Jag vill låta komma dina säd östanefter, och vill församla dig vestanefter;
Ⱪorⱪma, qünki Mǝn sǝn bilǝn billǝdurmǝn; Mǝn nǝslingni xǝrⱪtin, Seni ƣǝrbtin yiƣip ǝpkelimǝn;
6 Och skall säga till norr: Gif; och till söder: Förhåll icke; haf mina söner hit från fjerran, och mina döttrar ifrå verldenes ända;
Mǝn ximalƣa: — «Tapxur ularni!» Wǝ jǝnubⱪa: — «Ularni tutup ⱪalma! Oƣullirimni yiraⱪtin, ⱪizlirimni jaⱨanning qǝt-qǝtliridin ǝpkelip bǝr;
7 Alle de som med mino Namne nämnde äro, nämliga de jag skapat hafver till mina härlighet, tillredt dem, och gjort dem.
Mening namim bilǝn atalƣan ⱨǝrbirsini, Mǝn Ɵz xan-xǝripim üqün yaratⱪan ⱨǝrbirsini ǝpkelip bǝr!» — dǝymǝn, «Mǝn uni xǝkillǝndürdüm, Mǝn uni apiridǝ ⱪildim!»».
8 Låt framträda det blinda folket, som dock ögon hafver, och de döfva, som dock öron hafva.
U «kɵzi bar» ⱪariƣu hǝlⱪni, Yǝni «ⱪuliⱪi bar» gaslarni aldiƣa elip kǝldi.
9 Låt alla Hedningar tillhopakomma, och folken församla sig; hvilken är ibland dem som detta förkunna kan, och låta oss höra framföreåt hvad som ske skall? Låt dem hafva deras vittne fram, och bevisat, så får man hörat, och säga: Det är sanningen.
— «Barliⱪ ǝllǝr yiƣilsun, Hǝlⱪlǝr jǝm bolsun! Ulardin kimmu mundaⱪ ixlarni jakarliyalisun? Yǝni kim muxundaⱪ «ilgiriki ixlar»ni [aldin’ala] bizgǝ anglitip baⱪⱪan? Bar bolsa, ɵzlirini ispatlaxⱪa guwaⱨqilirini aldiƣa kǝltürsun; Bolmisa, ular bu ixlarni angliƣandin keyin: — «Bu bolsa ⱨǝⱪiⱪǝt!» dǝp etirap ⱪilsun!
10 Men I ären min vittne, säger Herren, och min tjenare, den jag utvalt hafver; på det I skolen vetat, och tro mig, och förståt, att jag äret. Förr mig är ingen Gud gjord, så varder ock ingen efter mig.
Silǝr [hǝlⱪim] Mening guwaⱨqilirim, Ⱨǝm Mǝn talliƣan ⱪulum [mǝn üqün] guwaⱨqidur, Xundaⱪ ikǝn, silǝr Meni tonup, Manga ixinip, Ⱨǝm qüxinip yǝtkǝysilǝrki: — «Mǝn degǝn «U»durmǝn, Mǝndin ilgiri ⱨeq ilaⱨ xǝkillǝnmigǝn, Ⱨǝm Mǝndin keyinmu ⱨeq xǝkillǝnmǝydu;
11 Jag, Jag är Herren, och utan mig är ingen Frälsare.
Mǝn, Mǝn Pǝrwǝrdigardurmǝn; Mǝndin baxⱪa Ⱪutⱪuzƣuqi yoⱪtur».
12 Jag hafver förkunnat det, och hafver desslikes hulpit, och hafver eder det säga låtit, och ingen främmande gud är ibland eder. I ären min vittne, säger Herren, så är jag Gud.
— Aranglarda «yat ilaⱨ» bolmiƣan waⱪitta, Mǝn [mǝⱪsitimni] jakarliƣan, Mǝn ⱪutⱪuzƣan ⱨǝm xu ixlarning dangⱪini qiⱪarƣanmǝn; Xunga silǝr Mening Tǝngri ikǝnlikimgǝ guwaⱨqisilǝr, — dǝydu Pǝrwǝrdigar.
13 Och är jag förr än någor dag var, och ingen är den som utu mine hand frälsa kan. Jag verkar, ho vill afvända det?
«Bǝrⱨǝⱪ, ǝzǝldin buyan Mǝn degǝn «U»durmǝn, Mening ⱪolumdin ⱨeqkim ⱨeqkimni ⱪutⱪuzalmaydu; Mǝn ix ⱪilsam, kim tosalisun?
14 Så säger Herren, edar förlossare, den Helige i Israel: För edra skull hafver jag till Babel sändt, och hafver nederslagit alla bommar, och jagat de sörjande Chaldeer till skepps.
Ⱨǝmjǝmǝt-Ⱪutⱪuzƣuqinglar bolƣan Pǝrwǝrdigar, Israildiki Muⱪǝddǝs Bolƣuqi mundaⱪ dǝydu: — Silǝrni dǝp Mǝn Babilni jazalatⱪuzup, Ularning ⱨǝmmisini, jümlidin kaldiylǝrni, Ⱪaqⱪun süpitidǝ ɵzliri huxalliⱪ bilǝn pǝhirlǝngǝn kemilǝrgǝ olturuxⱪa qüxüriwetimǝn.
15 Jag är Herren, edar Helige, som Israel skapat hafver, edar Konung.
Mǝn bolsam Pǝrwǝrdigar, silǝrgǝ Muⱪǝddǝs Bolƣuqi, Israilni Yaratⱪuqi, silǝrning Padixaⱨinglardurmǝn.
16 Så säger Herren, som en väg gör i hafvet, och en stig i stark vatten;
Dengizdin yolni qiⱪarƣuqi, Dawalƣuƣan sulardin yol aqⱪuqi Pǝrwǝrdigar mundaⱪ dǝydu: —
17 Den der utförer vagn och häst, här och magt, så att de i enom hop ligga, och intet uppstå; att de utslockna, såsom en veke utslocknar.
(U jǝng ⱨarwisini wǝ atni, ⱪoxun-küqlǝrni qiⱪarƣuqidur: — Ular biraⱪla yiⱪilidu, turalmaydu; Ular ɵqüp ⱪalƣan, qiraƣ pilikidǝk ɵqürülgǝn)
18 Tänker icke uppå det gamla, och akter icke uppå det förra varit hafver;
— Muxu ɵtkǝn ixlarni ǝslimǝnglar, Ⱪǝdimki ixlar toƣruluⱪmu oylanmanglar;
19 Ty si, jag vill göra en ny ting; rätt nu skall det uppgå, att I skolen förnimma, att jag gör en väg i öknene, och vattuströmmar uti ödemarkene;
Qünki mana Mǝn yengi bir ixni ⱪilimǝn; U ⱨazirla barliⱪⱪa kelidu; Silǝr uni kɵrmǝy ⱪalamsilǝr?! Mǝn ⱨǝtta dalalardimu yol aqimǝn, Qɵl-bayawanda dǝryalarni barliⱪⱪa kǝltürimǝn!
20 Att djuret på markene skall prisa mig, drakar och strutser; ty jag vill gifva vatten uti öknene, och strömmar uti ödemarkene, till att gifva mino folke, minom utkoradom dricka.
Daladiki ⱨaywanlar, qilbɵrilǝr ⱨǝm ⱨuwⱪuxlar Meni uluƣlaydu; Qünki Mǝn Ɵz hǝlⱪim, yǝni Ɵz talliƣinimƣa iqimlik tǝminlǝxkǝ, Dalalarda sularni, Qɵl-bayawanlarda dǝryalarni qiⱪirip berimǝn.
21 Detta folket hafver jag tillredt mig, det skall förtälja min pris.
Mǝn muxu hǝlⱪni Ɵzüm üqün xǝkillǝndürgǝnmǝn; Ular Manga bolƣan mǝdⱨiyilǝrni eytip ayan ⱪilidu.
22 Icke att du Jacob hafver kallat mig, eller att du Israel hafver arbetat om mig;
Biraⱪ, i Yaⱪup, sǝn namimni qaⱪirƣining bilǝn Ɵzümni izdimiding, I Israil, ǝksiqǝ sǝn Mǝndin kɵnglüng yenip ⱨarsinding;
23 Icke hafver du framburit mig dins bränneoffers får, eller hedrat mig med ditt offer. Jag hafver icke haft lust till dina tjenst i spisoffer; jag hafver ej heller lust af ditt arbete uti rökelse.
Sǝn elip kǝlgǝn «kɵydürmǝ ⱪurbanliⱪ» ⱪoyliringni Manga ⱪilƣan ǝmǝs, «Inaⱪ ⱪurbanliⱪ»liring bilǝn Meni ⱨɵrmǝtligǝn ǝmǝssǝn; Mǝn «axliⱪ ⱨǝdiyǝ»ni ⱪilix bilǝn seni «ⱪulluⱪ»ⱪa ⱪoymaⱪqi ǝmǝsmǝn, Huxbuy yeⱪip seni ⱨarsindurmaⱪqi bolƣan ǝmǝsmǝn!
24 Mig hafver du icke köpt calmos för penningar; mig hafver du icke fyllt med dins offers fetma; ja, mig hafver du arbete gjort uti dinom syndom, och gjort mig mödo uti dinom missgerningom.
Sǝn pulni hǝjlǝp Manga ⱨeq egir elip kǝlmigǝnsǝn, Sǝn «Inaⱪ ⱪurbanliⱪ»liringning yeƣi bilǝn Meni razi ⱪilip ⱪanaǝtlǝndürgǝn ǝmǝssǝn; Əksiqǝ sǝn gunaⱨliring bilǝn Meni ⱪulluⱪⱪa ⱪoymaⱪqi bolƣansǝn, Itaǝtsizliking bilǝn Meni ⱨarsindurdung.
25 Jag, Jag utstryker din öfverträdelse för mina skull, och kommer dina synder intet ihåg.
Mǝn, Mǝn Ɵzüm üqünla sening asiyliⱪliringni ɵqüriwǝtküqimǝn, Mǝn sening gunaⱨliringni esimgǝ kǝltürmǝymǝn.
26 Drag mig till minnes; låt oss gå med hvarannan till rätta; säg, huru du vill rättfärdig varda?
Əmdi ɵtmüxüng toƣruluⱪ Meni ǝslitip ⱪoyƣin, Munazirǝ ⱪilixayli, Ɵzüngni aⱪliƣudǝk geping bolsa dǝwǝrgin!
27 Dine fäder hafva syndat, och dine lärare hafva misshandlat emot mig.
Birinqi atang gunaⱨ ⱪilƣan; Sening xǝrⱨqiliring bolsa Manga asiyliⱪ ⱪildi.
28 Derföre hafver jag ohelgat helgedomens Förstar, och gifvit Jacob tillspillo, och Israel till försmädelse.
Xunga Mǝn ibadǝthanamdiki yetǝkligüqilǝrni napak ⱪilimǝn, Ⱨǝmdǝ Yaⱪupni ⱨalak lǝnitigǝ uqraxⱪa, Israilni rǝswaqiliⱪta ⱪalduruxⱪa bekittim.