1 Mosebok 17

1 Då nu Abram nio och niotio år gammal var, syntes honom Herren, och sade till honom: Jag är Gud allsmäktig; vandra för mig och var fullkomlig.

In truth, after he began to be ninety-nine years of age, the Lord appeared to him. And he said to him: “I am the Almighty God. Walk in my sight and become complete.

2 Och jag skall göra mitt förbund emellan mig och dig, och jag skall föröka dig svårliga.

And I will set my covenant between me and you. And I will multiply you very exceedingly.”

3 Och Abram föll på sitt ansigte. Och Gud talade yttermera med honom, och sade:

Abram fell prone on his face.

4 Si, jag äret, och hafver mitt förbund med dig, och du skall varda en fader för mycket folk.

And God said to him: “I AM, and my covenant is with you, and you will be the father of many nations.

5 Derföre skall du icke mer heta Abram, utan Abraham skall vara ditt namn; ty jag hafver gjort dig till en fader för mycket folk.

No longer will your name be called Abram. But you will be called Abraham, for I have established you as the father of many nations.

6 Och skall göra dig ganska mycket fruktsamman, och skall göra folk af dig; skola ock Konungar komma af dig.

And I will cause you to increase very greatly, and I will set you among the nations, and kings will come forth from you.

7 Och jag vill göra mitt förbund emellan mig och dig, och dina säd efter dig, i deras afkommandom, att det skall vara ett evigt förbund, så att jag skall vara din Gud, och dine säds efter dig.

And I will establish my covenant between me and you, and with your offspring after you in their generations, by a perpetual covenant: to be God to you and to your offspring after you.

8 Och skall gifva dig, och dine säd efter dig, det land, der du en främling uti äst, nemliga, det hela landet Canaan, till evig besittning; och skall vara deras Gud.

And I will give to you and to your offspring, the land of your sojourn, all the land of Canaan, as an eternal possession, and I will be their God.”

9 Och Gud sade yttermera till Abraham: Så håll nu mitt förbund, du, och din säd efter dig, i deras afkommandom.

Again God said to Abraham: “And you therefore shall keep my covenant, and your offspring after you in their generations.

10 Och detta är förbundet, som I hålla skolen, emellan mig och dig, och dina säd efter dig: Allt det mankön ibland eder är skall omskäras.

This is my covenant, which you shall observe, between me and you, and your offspring after you: All the males among you shall be circumcised.

11 Men I skolen omskära edars kötts förhud. Det samma skall vara ett tecken till förbundet emellan mig och eder.

And you shall circumcise the flesh of your foreskin, so that it may be a sign of the covenant between me and you.

12 Hvart och ett piltebarn, då det är åtta dagar gammalt, skolen I omskära i edra afkommander. Sammalunda hvar och en tjenare, hemma födder eller köpter, eller eljest främmande, och icke af edro säd är.

An infant of eight days will be circumcised among you, every male in your generations. So also servants born to you, as well as those bought, shall be circumcised, even those who are not of your stock.

13 Och så skall mitt förbund vara på edro kötte, till ett evigt förbund.

And my covenant shall be with your flesh as an eternal covenant.

14 Och hvar något piltebarn icke varder omskoret i hans kötts förhud, hans själ skall utrotas utu hans folk, derföre att han mitt förbund icke hållit hafver.

The male, the flesh of whose foreskin will not be circumcised, that soul shall be eliminated from his people. For he has made my covenant void.”

15 Och Gud sade åter till Abraham: Dina hustru Sarai skall du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall vara hennes namn.

God said also to Abraham: “Your wife Sarai, you shall not call Sarai, but Sarah.

16 Ty jag skall välsigna henne, och af henne skall jag gifva dig en son, hvilken jag skall välsigna, och folk skola varda af honom, och Konungar öfver mycket folk.

And I will bless her, and from her I will give you a son, whom I will bless, and he will be among the nations, and the kings of the peoples will rise from him.”

17 Då föll Abraham på sitt ansigte, och log, och sade i sitt hjerta: Skulle mig, som hundrade år gammal är, födas en son? Och Sara, som niotio år gammal är, skulle föda?

Abraham fell on his face, and he laughed, saying in his heart: “Do you think a son can be born to a one hundred year old man? And will Sarah give birth at the age of ninety?”

18 Och Abraham sade till Gud: Ack, att dock Ismael måtte få lefva för dig.

And he said to God, “If only Ishmael would live in your sight.”

19 Då sade Gud: Ja, Sara din hustru skall föda dig en son, hvilken du skall kalla Isaac; ty med honom skall jag upprätta mitt eviga förbund, och med hans säd efter honom.

And God said to Abraham: “Your wife Sarah shall give birth to a son, and you shall call his name Isaac, and I will establish my covenant with him as a perpetual covenant, and with his offspring after him.

20 Dertill hafver jag ock bönhört dig om Ismael: Si, jag hafver välsignat honom, och skall göra honom fruktsamman, och föröka honom ganska svårliga; tolf Förstar skall han föda, och jag skall göra honom till mycket folk.

Likewise, concerning Ishmael, I have heard you. Behold, I will bless and enlarge him, and I will multiply him greatly. He will produce twelve leaders, and I will make him into a great nation.

21 Men mitt förbund skall jag upprätta med Isaac, den Sara dig föda skall, på denna tidenom åt året.

Yet in truth, I will establish my covenant with Isaac, to whom Sarah will give birth for you at this time next year.”

22 Och som talet vardt ändadt, for Gud upp ifrån Abraham.

And when he had finished speaking with him, God ascended from Abraham.

23 Och Abraham tog sin son Ismael och alla tjenare, hemma födda och köpta, och allt det mankön var i hans huse, och omskar förhudena på deras kött, straxt på samma dagenom, som Gud honom sagt hade.

Then Abraham took his son Ishmael, and all who were born in his house, and all whom he had bought, every male among the men of his house, and he circumcised the flesh of their foreskin promptly, the very same day, just as God had instructed him.

24 Och Abraham var nio och niotio år gammal, då han omskar förhudena på sitt kött.

Abraham was ninety-nine years old when he circumcised the flesh of his foreskin.

25 Men Ismael hans son var tretton år gammal, då hans kötts förhud omskoren vardt.

And his son Ishmael had completed thirteen years at the time of his circumcision.

26 Allt på enom dag vordo de alle omskorne, Abraham och hans son Ismael;

On the very same day, Abraham was circumcised with his son Ishmael.

27 Och allt det mankön var i hans huse, både hemfödde tjenare och köpte, och eljest främmande; alle vordo de omskorne med honom.

And all the men of his house, those born in his house, as well as those who were bought, even the foreigners, were circumcised with him.