1 Korinthierbrevet 10

1 Käre bröder, jag vill icke dölja för eder, att våre fäder voro alle under skyn, alle gingo de genom hafvet;

2 Och alle vordo de under Mose döpte, i skynom, och i hafvet.

3 Och hafva alle enahanda andelig mat ätit;

4 Och alle enahanda andelig dryck druckit; ty de drucko af den andeliga klippan, som dem medföljde; hvilken klippa var Christus.

5 Men månge af dem voro icke Gudi behagelige; ty de vordo nederslagne i öknene.

6 Men detta är oss skedt till exempel; att vi icke skole hafva begärelse till det ondt är, såsom de begärelse hade.

7 Varer icke heller afgudadyrkare, såsom somliga af dem, som skrifvet är: Folket satte sig ned att äta och dricka, och stodo upp till att leka.

8 Låter oss icke heller drifva horeri, såsom somlige af dem besmittade sig med horeri; och föllo på en dag tre och tjugu tusend.

9 Låter oss ock icke fresta Christum, såsom somlige af dem frestade honom; och vordo dräpne af ormar.

10 Knorrer ock icke, såsom somlige af dem knorrade; och vordo dräpne af förderfvarenom.

11 Allt sådant verderfors dem till ett exempel; men det är oss skrifvet till en förvarning, på hvilka verldenes ände kommen är. (aiōn g165)

12 Derföre, den som låter sig tycka han står, han se till, att han icke faller.

13 Eder hafver ingen frestelse ännu påkommit, utan den mennisklig är; men Gud är trofast, som icke låter eder frestas öfver edra förmågo; utan gör med frestelsen en utgång, så att I kunnen dragat.

14 Derföre, mine käreste, flyr ifrån afgudadyrkan.

15 Jag talar såsom med förståndigom; betrakter I hvad jag säger:

16 Välsignelsens kalk, den vi välsigne, är icke han Christi blods delaktighet? Det brödet, som vi bryte, är icke det Christi lekamens delaktighet?

17 Ty det är ett bröd; så äre vi månge en lekamen, efter vi alle af eno bröde delaktige äre.

18 Ser på Israel efter köttet; de som äta offren, äro de icke delaktige af altaret?

19 Hvad skall jag då säga: Är afguden något? Eller är det något, som afgudom offras? Nej.

20 Men det säger jag, att hvad Hedningarna offra, det offra de djeflom, och icke Gudi. Nu vill jag icke, att I skolen delaktige varda med djeflomen.

21 I kunnen icke dricka Herrans kalk, och djeflarnas kalk. I kunnen icke delaktige vara af Herrans bord, och djeflarnas bord.

22 Eller vilje vi reta Herran? Månn vi vara starkare än han?

23 Jag hafver magt till allt, men det kommer icke allt till förbättring.

24 Ingen söke sitt, utan annars bästa.

25 Allt det falt är i köttboden, det äter, och fråger intet derefter för samvetets skull;

26 Ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.

27 När nu en otrogen bjuder eder till gäst, och I viljen gå till honom, så äter allt det eder förelägges, och fråger intet derefter för samvetets skull.

28 Men om då någor säger till eder: Detta är offradt afgudom, så äter icke, för hans skull som det underviste, och för samvetets skull; ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.

29 Samvetet, säger jag; icke ditt, utan dens andras; ty hvarföre skulle jag låta döma mina frihet af ens annars samvet?

30 Ty om jag äter deraf med tacksägelse, hvi skulle jag då lastad varda för det jag tackar före?

31 Hvad I nu äten eller dricken, eller hvad I gören, så gören allt Gudi till äro.

32 Varer sådane, att I ingen förargen, hvarken Juda, eller Grek, eller Guds församling;

33 Såsom ock jag i all ting är allom till vilja, icke sökandes min, utan mångs mans nytto, att de måga varda salige.