Proverbios 1
1 Los proverbios de Salomón, hijo de David, rey de Israel:
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 Para conocer sabiduría y castigo; para entender las razones prudentes;
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 para recibir el castigo de prudencia, justicia, juicio y equidad;
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 para dar prudencia a los simples, y a los jóvenes inteligencia y consejo.
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 Si el sabio los oyere, aumentará la doctrina; y el entendido adquirirá consejo;
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 para entender parábola y declaración; palabras de sabios, y sus enigmas.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 El principio del conocimiento es el temor del SEÑOR; los locos despreciaron la sabiduría y el castigo.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 Oye, hijo mío, el castigo de tu padre, y no deseches la ley de tu madre;
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 porque aumento de gracia serán a tu cabeza, y protección a tu cuello.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 Hijo mío, si los pecadores te quisieren engañar, no consientas.
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 Si dijeren: Ven con nosotros, espiemos a alguno para matarle, acechemos al inocente sin razón;
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 hallaremos riquezas de toda clase, llenaremos nuestras casas de despojos;
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 echa tu suerte entre nosotros; tengamos todos una bolsa,
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 hijo mío, no andes en camino con ellos; aparta tu pie de sus veredas;
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 porque sus pies correrán al mal, e irán presurosos a derramar sangre.
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 Porque en vano se tenderá la red ante los ojos de toda ave;
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 mas ellos a su propia sangre espían, y a sus propias almas ponen asechanza.
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 Tales son las sendas de todo el que codicia la ganancia, la cual prenderá la vida de sus poseedores.
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 La sabiduría clama de fuera; en las plazas da su voz;
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 clama en los principales lugares de concurso; en las entradas de las puertas de la ciudad dice sus razones:
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 ¿Hasta cuándo, oh simples, amaréis la simpleza, y los burladores desearán el burlar, y los locos aborrecerán la ciencia?
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 Volveos a mi reprensión; he aquí yo os derramaré mi espíritu, y os haré saber mis palabras.
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 Por cuanto llamé, y no quisisteis; extendí mi mano, y no hubo quien escuchase;
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 antes desechasteis todo consejo mío, y no quisisteis mi reprensión;
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 también yo me reiré en vuestra calamidad, y me burlaré cuando os viniere lo que teméis;
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 cuando viniere como una destrucción lo que teméis, y vuestra calamidad llegare como un torbellino; cuando sobre vosotros viniere tribulación y angustia.
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 Entonces me llamarán, y no responderé; me buscarán de mañana, y no me hallarán;
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 por cuanto aborrecieron el conocimiento, y no escogieron el temor del SEÑOR,
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 ni quisieron mi consejo, y menospreciaron toda reprensión mía.
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 Comerán, pues, del fruto de su camino, y de sus consejos se hartarán.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 Porque el reposo de los ignorantes los matará, y la prosperidad de los locos los echará a perder.
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 Mas el que me oyere, habitará confiadamente, y vivirá reposado del temor del mal.
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
