Salmos 69

1 Sálvame, oh ʼElohim, porque las aguas amenazan mi vida.

En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga. Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.

2 Estoy hundido en lodo profundo, Y no hay donde asentar pie. Entré en aguas profundas, Y un diluvio me inunda.

Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.

3 Estoy cansado de llamar. Mi garganta enronqueció. Mis ojos desfallecen mientras espero a mi ʼElohim.

Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.

4 Aumentaron más que los cabellos de mi cabeza los que me odian sin causa. Son fuertes los que quieren destruirme. Se declararon enemigos míos sin causa. Y tengo que pagar lo que no robé.

De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.

5 Oh ʼElohim, Tú conoces mi insensatez. Mis pecados no te son ocultos.

Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.

6 No sean avergonzados por mi causa los que en Ti esperan, Oh ʼAdonay Yavé de las huestes. No sean avergonzados por mi causa los que te buscan, Oh ʼAdonay Yavé de las huestes. Que los que te buscan no sean deshonrados por mí, Oh ʼElohim de Israel.

Låt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud.

7 Porque por tu causa he sufrido afrenta. Vergüenza cubrió mi semblante.

Ty för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd.

8 Me volví extraño para mis hermanos, Y extranjero para los hijos de mi madre.

Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom.

9 Porque el celo de tu Casa me consume, Y las ofensas de los que te reprochan Cayeron sobre mí.

Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig.

10 Me afligí a mí mismo con ayuno. Y esto fue mi afrenta.

Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill.

11 Usé tela áspera como ropa, Y fui para ellos un refrán.

Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af.

12 Los que se sientan en la puerta murmuran contra mí, Y soy el canto de los borrachos.

De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig.

13 Pero yo elevo mi oración a Ti, oh Yavé, en el tiempo aceptable. Oh ʼElohim, por la grandeza de tu misericordia, Respóndeme con la verdad de tu salvación.

Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp.

14 Sácame del lodo, Y no dejes que me hunda. Que yo sea librado de los que me aborrecen Y de las aguas profundas.

Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten;

15 Que no me ahogue el diluvio de agua, Ni me sorba el abismo, Ni la fosa cierre sobre mí su boca.

Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig.

16 Respóndeme, oh Yavé, Porque tu misericordia es buena. Vuélvete a mí conforme a la grandeza de tu misericordia.

Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet;

17 No escondas tu rostro de tu esclavo, Porque estoy en angustia. Respóndeme prontamente.

Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga.

18 Acércate a mi vida y redímela. Rescátame a causa de mis enemigos.

Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull.

19 Tú conoces mi afrenta, mi vergüenza y mi oprobio. Delante de Ti están todos mis adversarios.

Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig.

20 La afrenta quebrantó mi corazón, Y estoy enfermo. Busqué compasión, y no hubo, Y consoladores, pero ninguno hallé.

Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.

21 Me dieron además hiel como alimento, Y en mi sed me dieron a beber vinagre.

Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.

22 Vuélvase su mesa delante de ellos una trampa. Y cuando ellos estén seguros en paz, Se convierta en trampa para ellos.

Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.

23 Sean oscurecidos sus ojos para que no vean, Y que sus cinturas tiemblen continuamente.

Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.

24 Derrama tu indignación sobre ellos, Y alcánzalos con tu ardiente furor.

Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.

25 Sea su campamento desolado, Que nadie viva en sus tiendas.

Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.

26 Porque persiguen al que Tú mismo mataste, Y comentan el dolor de los que Tú heriste.

Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.

27 Añade iniquidad a su iniquidad, Y no entren ellos en tu justicia.

Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.

28 Sean borrados del rollo de la vida, Y no sean inscritos con los justos.

Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.

29 Pero yo estoy afligido y adolorido. Que tu salvación me ponga en alto, oh ʼElohim.

Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.

30 Yo alabaré el Nombre de ʼElohim con canto, Y lo exaltaré con acción de gracias.

Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.

31 Y agradará a Yavé más que el sacrificio de un buey, O un novillo con cuernos y pezuñas.

Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver.

32 Lo ven los humildes y se alegran. Ustedes, los que buscan a ʼElohim, Que reviva su corazón.

De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.

33 Porque Yavé oye a los menesterosos, Y no desprecia a sus prisioneros.

Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna.

34 ¡Alábenlo los cielos y la tierra, Los mares, y todo lo que se mueve en ellos!

Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres.

35 Porque ʼElohim salvará a Sion, Y edificará las ciudades de Judá Para que vivan allí y las posean.

Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem.

36 Los descendientes de tus esclavos la heredan, Y los que aman tu Nombre habitarán en ella.

Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne.