Jobho 4
1 Ipapo Erifazi muTemani akapindura achiti:
Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
2 “Kana mumwe munhu akava neshoko newe, iwe uchashayiwa mwoyo murefu here? Asi ndiani angarega kutaura?
Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?
3 Funga kuti wakadzidzisa vazhinji sei, uye kuti wakasimbisa sei maoko asina simba.
Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.
4 Mashoko ako akatsigira vaya vakagumburwa; wakasimbisa mabvi akaneta.
Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.
5 Asi zvino nhamo yasvika kwauri, uye iwe waora mwoyo; inokurova, iwe ndokuvhunduka.
Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.
6 Ko, kutya kwako Mwari hakuzi chivimbo chako, uye nzira dzako dzakarurama tariro yako here?
Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.
7 “Rangarira iye zvino: Ndianiko, asina mhaka, akamboparadzwa? Ndokupiko kwakatongoparadzwa vakarurama?
Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?
8 Sezvandakaona, vaya vanodyara zvakaipa navaya vanokusha nhamo ndizvo zvavanokohwa.
Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;
9 Vanoparadzwa nokufema kwaMwari; vanoparara nokuputika kwehasha dzake.
Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.
10 Shumba dzingaomba nokunguruma, nyamba meno eshumba huru akaguduka.
Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.
11 Shumba inoparara nokuda kwokushaya nyama, uye vana veshumbakadzi vanopararira.
Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.
12 “Shoko rakauyiswa kwandiri muchivande, nzeve dzangu dzakanzwa zevezeve raro.
Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.
13 Pakati pokurota hope dzinovhundutsa usiku, hope huru padzinenge dzabata vanhu,
Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;
14 kutya nokudedera zvakandibata zvikaita kuti mapfupa angu ose abvunde.
Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.
15 Mumwe mweya wakapfuura pamberi pechiso changu, uye bvudzi romusoro wangu rikamira.
Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.
16 Wakamira, asi ndakatadza kuziva kuti chaiva chii. Chinhu chakamira pamberi pameso angu, uye ndakanzwa inzwi rakanyarara richiti:
Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:
17 ‘Ko, munhu anofa, angava akarurama kupfuura Mwari here? Ko, munhu angagona kuchena kukunda Muiti wake here?
Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?
18 Kana Mwari akasavimba navaranda vake, kana akakanganisa kutonga vatumwa vake,
Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.
19 zvikuru sei kuna avo vanogara mudzimba dzevhu, nheyo dzavo dziri muguruva, dzinopwanyiwa nyore kupfuura chipfukuto!
Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.
20 Dzinoputsanyiwa pakati pamambakwedza namadekwana; dzinoparara dzisingazoonekwi nokusingaperi.
Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;
21 Ko, mabote etende ravo haana kubviswa here kuti vagofa vasina uchenjeri?’
Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.
