Jobho 29
1 Jobho akapfuurira mberi nokutaura kwake achiti:
Och Job hof åter upp sitt ordspråk, och sade:
2 “Haiwa ndinoshuva sei mwedzi yakapfuura, iwo mazuva andairindirwa naMwari,
Ack! att jag vore såsom uti de förra månader, uti de dagar då Gud bevarade mig.
3 mwenje wake pawaivhenekera pamusoro pangu uye ndaivhenekerwa nechiedza chake ndichifamba murima!
Då hans lykta sken öfver mitt hufvud, och jag i mörkrena gick vid hans ljus;
4 Haiwa, iwo mazuva andakanga ndichine simba, ushamwari hwaMwari chaihwo huchiropafadza imba yangu,
Såsom jag var i min ungdoms tid, då Guds hemlighet var öfver mina hyddo;
5 Wamasimba Ose paakanga achineni uye vana vangu pavakanga vakandipoteredza,
Då den Allsmägtige ännu med mig var, och mine tjenare allt omkring mig;
6 painyorovedzwa nzira yangu noruomba, uye dombo richindidururira hova dzamafuta omuorivhi.
Då jag tvådde min väg uti smör, och hälleberget utgöt mig oljoflodar;
7 “Pandakaenda kusuo reguta ndikandogara muchivara,
Då jag utgick till stadsporten, och lät bereda mig mitt säte på gatone;
8 majaya akandiona akatsaukira parutivi uye vatana vakasimuka;
Då mig ynglingar sågo, och undstungo sig, och de gamle uppstodo för mig;
9 vakuru vakaramba kutaura vakafumbira miromo yavo namaoko avo;
Då de öfverste igen vände att tala, och lade sina hand på sin mun;
10 manzwi avakuru akanyararidzwa, uye ndimi dzavo dzikanamira kumusoro kwemiromo yavo.
Då Förstarnas röst gömde sig undan, och deras tunga lådde vid deras gom.
11 Vose vakandinzwa vakataura zvakanaka pamusoro pangu, uye vose vakandiona vakandirumbidza,
Ty hvilkens öra mig hörde, den prisade mig saligan; och hvilkens öga mig såg, den vittnade om mig.
12 nokuti ndakanunura varombo vaichemera rubatsiro, uye nherera dzakanga dzisina anobatsira.
Förty jag halp den fattiga, som ropade, och den faderlösa, som ingen hjelpare hade.
13 Munhu akanga ofa akandiropafadza; ndakaita kuti mwoyo wechirikadzi uimbe.
Dens välsignelse, som förgås skulle, kom öfver mig; och jag tröstade enkones hjerta.
14 Ndakafuka kururama sechipfeko changu; kururamisira kwaiva nguo yangu nenguwani yangu.
Rättfärdighet var min klädebonad, den iklädde jag såsom en kjortel; och min dom var min skrud.
15 Ndakanga ndiri meso kumapofu namakumbo kuzvirema.
Jag var dens blindas öga, och dens haltas fot.
16 Ndakanga ndiri baba kuna vanoshayiwa; ndaimiririra mhaka yomutorwa.
Jag var de fattigas fader, och hvilken sak jag icke visste, den utfrågade jag.
17 Ndakavhuna meno emunhu akanga akaipa, ndikabvuta chaakanga akaruma.
Jag sönderslog dens orättfärdigas oxlatänder, och tog rofvet utu hans tänder.
18 “Ndakafunga kuti, ‘Ndichafira mumba mangu, mazuva angu awanda sejecha.
Jag tänkte: Jag vill dö uti mitt näste, och göra mina dagar många såsom sand.
19 Midzi yangu ichasvika kumvura, uye dova richava pamatavi angu usiku hwose.
Min säd gick upp af vätsko, och dagg blef öfver min årsväxt.
20 Kukudzwa kwangu kucharamba kuri kutsva pandiri, uta hucharamba huri hutsva muruoko rwangu.’
Min härlighet förnyade sig för mig, och min båge förvandlade sig i mine hand.
21 “Vanhu vakanditeerera vachitarisira kwazvo, vanyerere vakamirira kurayira kwangu.
De hörde mig, och tigde; och vaktade uppå mitt råd.
22 Shure kwokutaura kwangu, ivo havana kuzotaurazve; mashoko angu akawira panzeve dzavo zvinyoronyoro.
Efter min ord talade ingen mer, och mitt tal dröp på dem.
23 Vakandimirira kunge vakamirira mvura yomupfunhambuya, uye vakanwa mashoko angu kunge mvura yechirimo.
De vaktade på mig såsom på regn, och uppgapade med munnen såsom efter aftonregn.
24 Pandakanyemwerera kwavari havana kuzvitenda; chiedza chechiso changu chaikosha kwavari.
Om jag log till dem, förläto de sig intet deruppå; och torde intet bedröfva mig.
25 Ndakavasarudzira nzira ini ndokugara saishe wavo; ndakagara samambo pakati pamauto ake; ndakanga ndakaita somunhu anonyaradza vanochema.
När jag ville komma till deras handlingar, så måste jag sitta främst; och bodde såsom en Konung ibland krigsfolk, då jag hugsvalade dem som sorgfulle voro.
