Jobho 21
1 Ipapo Jobho akapindura akati:
Job svarade och sade:
2 “Teereresa mashoko angu; uku ngakuve kunyaradza kwaunondipa.
Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
3 Ndiitire mwoyo murefu ndichitaura hangu, uye kana ndapedza kutaura, urambe uchiseka hako.
Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
4 “Ko, kunyunyuta kwangu kwakanangana nomunhu here? Ndingatadza seiko kuora mwoyo?
Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
5 Nditarire ushamiswe; ufumbire muromo wako noruoko.
Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
6 Ndinotya, pandinofunga izvi; kudedera kunobata muviri wangu.
När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
7 Nemhaka yeiko vakaipa vachirarama, vachikwegura uye vachiwedzerwa simba?
Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
8 Vanoona vana vavo vachikura ivo vachiri vapenyu, zvizvarwa zvavo pamberi pavo.
Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
9 Misha yavo igere zvakanaka uye haina chainotya; shamhu yaMwari haisi pamusoro pavo.
Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
10 Hando dzavo hadzikonewi kubereka, mhou dzavo dzinobereka mhuru dzisingasvodzi.
Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
11 Vanobudisa vana vavo seboka ramakwai; vapwere vavo vanopembera vachitamba.
Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
12 Vanoimba vachiridzirwa tambureni nembira; vanofarira kurira kwenyere.
De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
14 Kunyange zvakadaro vanoti kuna Mwari, ‘Tisiyei takadaro! Hatina hanya nokuziva nzira dzenyu.
De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
15 Wamasimba Ose ndianiko, kuti timushumire? Tinowaneiko kana tikamunamata?’
Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
16 Asi kubudirira kwavo hakusi mumaoko avo, naizvozvo ndinomira kure nerangano yevakaipa.
Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
17 “Kunyange zvakadaro, kanganiko kanodzimwa mwenje wevakaipa? Kanganiko vachiwirwa nenjodzi, magumo anotarwa naMwari mukutsamwa kwake?
Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
18 Vanofanana namakoto anopeperetswa nemhepo runganiko, sehundi inokukurwa nedutu?
De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
19 Zvinonzi, ‘Mwari anochengetera vana vomunhu kutongwa.’ Ngaamutsive iye amene, kuitira kuti agozviziva!
Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
20 Meso ake pachake ngaaone kuparadzwa kwake; iye ngaanwe kutsamwa kwoWamasimba Ose.
Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
21 Nokuti ane hanya yeiko nemhuri yaanosiya shure, mwedzi yaakagoverwa zvoyopera?
Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
22 “Ko, pane munhu angagona kudzidzisa ruzivo kuna Mwari here, iye achitonga kunyange vari pamusoro-soro?
Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
23 Mumwe munhu anofa achine simba rake rizere, akachengetedzeka uye akagadzikana,
Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
24 muviri wake wakagwinya, mapfupa ake azere nomwongo.
Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
25 Mumwe munhu anofa ane shungu dzomwoyo, asina kumbonakidzwa nezvipi zvazvo zvakanaka.
Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
26 Vanovata muguruva pamwe chete, uye honye dzinovafukidza vose.
Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
27 “Ndinoziva chose zvamunofunga, iwo mano amungandikanganisa nawo.
Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
28 Imi munoti, ‘Imba yomunhu mukuru iripiko zvino, iwo matende aigarwa navanhu vakaipa?’
Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
29 Hauna kumbobvunza vafambi vaya here? Hauna kuva nehanya nenhoroondo dzavo here,
Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
30 dzokuti munhu akaipa anodarikwa pazuva renjodzi, kuti anorwirwa pazuva rokutsamwa?
Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
31 Ndianiko anotsoropodza mafambiro ake pachena? Ndianiko anomuripira pane zvaakaita?
Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
32 Iye anotakurwa achiendeswa kuguva, uye rinda rake rinorindwa.
Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
33 Ivhu romunhika rinotapira kwaari; vanhu vose vanomutevera, uye anotungamirirwa navazhinji vasingaverengeki.
Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
34 “Saka mungandinyaradza sei nezvisina maturo? Hapana chasara pakupindura kwenyu asi nhema dzoga!”
Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
