< Psalmi 9 >
1 Hvalim te, Gospode, iz svega srca svojega, kazujem sva èudesa tvoja.
För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David. Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.
2 Radujem se i veselim se o tebi, pjevam imenu tvojemu, višnji!
Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
3 Neprijatelji se moji vratiše natrag, spotakoše se i nesta ih ispred lica tvojega;
Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.
4 Jer si svršio sud moj i odbranio me; sio si na prijesto, sudija pravedni.
Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.
5 Rasrdio si se na narode i ubio bezbožnika, ime si im zatro dovijeka, zasvagda.
Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.
6 Neprijatelju nesta maèeva sasvijem; gradove ti si razvalio; pogibe spomen njihov.
Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.
7 Ali Gospod uvijek živi; spremio je za sud prijesto svoj.
Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;
8 On æe suditi vasionome svijetu po pravdi, usudiæe narodima pravo.
och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.
9 Gospod je utoèište ubogome, utoèište u nevolji.
Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.
10 U tebe se uzdaju koji znaju ime tvoje, jer ne ostavljaš onijeh koji te traže, Gospode!
Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.
11 Pojte Gospodu, koji živi na Sionu; kazujte narodu djela njegova;
Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.
12 Jer on osveæuje krv, pamti je; ne zaboravlja jauka nevoljnijeh.
Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.
13 Smiluj se na me, Gospode; pogledaj kako stradam od neprijatelja svojih, ti, koji me podižeš od vrata smrtnijeh,
Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;
14 Da bih kazivao sve hvale tvoje na vratima kæeri Sionove, i slavio spasenje tvoje.
på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.
15 Popadaše narodi u jamu, koju su iskopali; u zamku, koju su sami namjestili, uhvati se noga njihova.
Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.
16 Poznaše Gospoda; on je sudio; u djela ruku svojih zaplete se bezbožnik.
HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. (Sela)
17 Vratiæe se u pakao bezbožnici, svi narodi koji zaboravljaju Boga; (Sheol )
DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud. (Sheol )
18 Jer neæe svagda biti zaboravljen ubogi, i nada nevoljnicima neæe nigda poginuti.
Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.
19 Ustani, Gospode, da se ne posili èovjek, i da prime narodi sud pred tobom.
Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.
20 Pusti, Gospode, strah na njih; neka poznadu narodi da su ljudi.
Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. (Sela)