Provérbios 7
1 Filho meu, guarda minhas palavras; e deposita em ti meus mandamentos.
Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
2 Guarda meus mandamentos, e vive; e minha lei, como as pupilas de teus olhos.
Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
3 Ata-os aos teus dedos; escreve-os na tábua do teu coração.
Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
4 Dize à sabedoria: Tu és minha irmã; E à prudência chama de parente.
Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
5 Para que te guardem da mulher alheia, da estranha, [que] lisonjeia com suas palavras.
Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
6 Porque da janela de minha casa, pelas minhas grades eu olhei;
Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
7 E vi entre os simples, prestei atenção entre os jovens, um rapaz que tinha falta de juízo;
Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
8 Que estava passando pela rua junto a sua esquina, e seguia o caminho da casa dela;
Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
9 No crepúsculo, ao entardecer do dia, no escurecer da noite e nas trevas.
I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
10 E eis que uma mulher lhe [saiu] ao encontro, com roupas de prostituta, e astuta de coração.
Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
11 Esta era barulhenta e insubordinada; os pés dela não paravam em sua casa.
Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
12 De tempos em tempos ela fica fora [de casa], nas ruas, espreitando em todos os cantos.
Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
13 Então ela o pegou, e o beijou; e com atrevimento em seu rosto, disse-lhe:
Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
14 Sacrifícios pacíficos tenho comigo; hoje paguei meus votos.
Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
15 Por isso saí para te encontrar; para buscar apressadamente a tua face, e te achei.
Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
16 Já preparei minha cama com cobertas; com tecidos de linho fino do Egito.
Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
17 Já perfumei meu leito com mirra, aloés e canela.
Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
18 Vem [comigo]; iremos nos embebedar de paixões até a manhã, e nos alegraremos de amores.
Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
19 Porque [meu] marido não está em casa; ele viajou para longe.
Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
20 Ele tomou uma bolsa de dinheiro em sua mão; [e só] volta para casa no dia determinado.
Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
21 Ela o convenceu com suas muitas palavras sedutoras; com a lisonja de seus lábios ela o persuadiu.
Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
22 Ele foi logo após ela, como o boi vai ao matadouro; e como o louco ao castigo das prisões.
Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
23 Até que uma flecha atravesse seu fígado; como a ave que se apressa para a armadilha, e não sabe que está [armada] contra sua vida.
Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
24 Agora pois, filhos, escutai-me; e prestai atenção às palavras de minha boca.
Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
25 Que teu coração não se desvie para os caminhos dela, e não andes perdido pelas veredas dela.
Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
26 Porque ela derrubou muitos feridos; e são muitíssimos os que por ela foram mortos.
Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
