Jó 24
1 Por que os tempos não são marcados pelo Todo-Poderoso? Por que os que o conhecem não veem seus dias?
Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?
2 Há os que mudam os limites de lugar, roubam rebanhos, e os apascentam.
Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;
3 Levam o asno do órfão; penhoram o boi da viúva.
de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.
4 Desviam do caminho aos necessitados; os pobres da terra juntos se escondem.
Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.
5 Eis que como asnos selvagens no deserto eles saem a seu trabalho buscando insistentemente por comida; o deserto dá alimento a ele [e a seus] filhos.
Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.
6 No campo colhem sua forragem, e vindimam a vinha do perverso.
På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.
7 Passam a noite nus, por falta de roupa; sem terem coberta contra o frio.
Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.
8 Pelas correntes das montanhas são molhados e, não tendo abrigo, abraçam-se às rochas.
Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.
9 [Há os que] arrancam ao órfão do peito, e do pobre tomam penhor.
Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.
10 Ao nus fazem andar sem vestes, e fazem os famintos carregarem feixes.
Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.
11 Entre suas paredes espremem o azeite; pisam nas prensas de uvas, e [ainda] têm sede.
Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.
12 Desde a cidade as pessoas gemem, e as almas dos feridos clamam; Mas Deus não dá atenção ao erro.
Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
13 Há os que se opõem à luz; não conhecem seus caminhos, nem permanecem em suas veredas.
Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.
14 De manhã o homicida se levanta, mata ao pobre e ao necessitado, e de noite ele age como ladrão.
Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.
15 O olho do adúltero aguarda o crepúsculo, dizendo: Olho nenhum me verá; E esconde seu rosto.
Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: "Intet öga får känna igen mig", och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.
16 Nas trevas vasculham as casas, de dia eles se trancam; não conhecem a luz.
När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.
17 Porque a manhã é para todos eles como sombra de morte; pois são conhecidos dos pavores de sombra de morte.
Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.
18 Ele é ligeiro sobre a superfície das águas; maldita é sua porção sobre a terra; não se vira para o caminho das vinhas.
"Men hastigt", menen I, "ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.
Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat. (Sheol h7585)
20 A mãe se esquecerá dele; doce será para os vermes; nunca mais haverá memória [dele], e a perversidade será quebrada como um árvore.
Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.
21 Aflige à mulher estéril, [que] não dá à luz; e nenhum bem faz à viúva.
Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan."
22 Mas [Deus] arranca aos poderosos com seu poder; [quando] Deus se levanta, não há vida segura.
Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;
23 Se ele lhes dá descanso, nisso confiam; [mas] os olhos de [Deus] estão [postos] nos caminhos deles.
han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.
24 São exaltados por um pouco [de tempo], mas [logo] desaparecem; são abatidos, encerrados como todos, e cortados como cabeças das espigas.
När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.
25 Se não é assim, quem me desmentirá, ou anulará minhas palavras?
Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?
