Provérbios 8
1 Não clama porventura a sabedoria, e a intelligencia não dá a sua voz?
Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 No cume das alturas, junto ao caminho, nas encruzilhadas das veredas se põe.
Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3 Da banda das portas da cidade, á entrada da cidade, e á entrada das portas está gritando.
Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4 A vós, ó homens, clamo; e a minha voz se dirige aos filhos dos homens.
Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5 Entendei, ó simplices, a prudencia: e vós, loucos, entendei do coração.
Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6 Ouvi, porque fallarei coisas excellentes: os meus labios se abrirão para a equidade.
Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7 Porque a minha bocca proferirá a verdade, e os meus labios abominam a impiedade.
Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8 Em justiça estão todas as palavras da minha bocca: não ha n'ellas nenhuma coisa tortuosa nem perversa.
Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9 Todas ellas são rectas para o que bem as entende, e justas para os que acham o conhecimento.
De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10 Acceitae a minha correcção, e não a prata: e o conhecimento, mais do que o oiro fino escolhido.
Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11 Porque melhor é a sabedoria do que os rubins; e tudo o que mais se deseja não se pode comparar com ella.
Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12 Eu, a sabedoria, habito com a prudencia, e acho a sciencia dos conselhos.
Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13 O temor do Senhor é aborrecer o mal: a soberba, e a arrogancia, e o mau caminho, e a bocca perversa, aborreço.
Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14 Meu é o conselho e verdadeira sabedoria: eu sou o entendimento, minha é a fortaleza.
Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15 Por mim reinam os reis e os principes ordenam justiça.
Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16 Por mim dominam os dominadores, e principes, todos os juizes da terra.
Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17 Eu amo aos que me amam, e os que de madrugada me buscam me acharão.
Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18 Riquezas e honra estão comigo; como tambem opulencia duravel e justiça.
Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19 Melhor é o meu fructo do que o fino oiro e do que o oiro refinado, e as minhas novidades do que a prata escolhida.
Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20 Faço andar pelo caminho da justiça, no meio das veredas do juizo.
På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21 Para que faça herdar bens permanentes aos que me amam, e eu encha os seus thesouros.
till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22 O Senhor me possuiu no principio de seus caminhos, desde então, e antes de suas obras.
HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23 Desde a eternidade fui ungida, desde o principio, antes do começo da terra.
Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24 Quando ainda não havia abysmos, fui gerada, quando ainda não havia fontes carregadas d'aguas.
Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25 Antes que os montes se houvessem assentado, antes dos outeiros, eu era gerada.
Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
26 Ainda não tinha feito a terra, nem os campos, nem o principio dos mais miudos do mundo.
när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27 Quando preparava os céus, ahi estava eu, quando compassava ao redor a face do abysmo,
När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28 Quando affirmava as nuvens de cima, quando fortificava as fontes do abysmo,
när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29 Quando punha ao mar o seu termo, para que as aguas não trespassassem o seu mando, quando compunha os fundamentos da terra.
när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30 Então eu estava com elle por alumno: e eu era cada dia as suas delicias, folgando perante elle em todo o tempo;
då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31 Folgando no seu mundo habitavel, e achando as minhas delicias com os filhos dos homens.
jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32 Agora, pois, filhos, ouvime, porque bemaventurados serão os que guardarem os meus caminhos.
Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33 Ouvi a correcção, e sêde sabios, e não a rejeiteis.
Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34 Bemaventurado o homem que me dá ouvidos, velando ás minhas portas cada dia, esperando ás hombreiras das minhas entradas.
Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35 Porque o que me achar achará a vida, e alcançará favor do Senhor.
Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36 Mas o que peccar contra mim violentará a sua propria alma: todos os que me aborrecem amam a morte.
Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
