Psalmów 102
1 Modlitwa strapionego, gdy uciśniony wylewa przed PANEM swoją skargę. PANIE, wysłuchaj mojej modlitwy i niech przyjdzie do ciebie moje wołanie.
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
2 Nie ukrywaj przede mną swego oblicza, w dniu mego ucisku nakłoń ku mnie swego ucha; w dniu, w którym cię wzywam, szybko mnie wysłuchaj.
HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
3 Moje dni bowiem nikną jak dym, a moje kości są rozpalone jak ognisko.
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
4 Moje serce jest porażone i usycha jak trawa, [tak] że zapomniałem jeść chleb.
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
5 Od głosu mego wołania moje kości przylgnęły mi do ciała.
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
6 Jestem podobny do pelikana na pustyni, jestem jak sowa na pustkowiu.
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
7 Czuwam i jestem jak samotny wróbel na dachu.
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
8 Przez cały dzień znieważają mnie moi wrogowie i przeklinają mnie ci, którzy szaleją przeciwko mnie.
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
9 Jadam bowiem popiół jak chleb, a mój napój mieszam ze łzami;
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
10 Z powodu twego gniewu i zapalczywości, bo podniosłeś mnie i strąciłeś.
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
11 Moje dni są jak chylący się cień, a ja usycham jak trawa.
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
12 Ale ty, PANIE, trwasz na wieki, a twoja pamięć z pokolenia na pokolenie.
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
13 Powstaniesz i zmiłujesz się nad Syjonem, bo czas, byś się nad nim zlitował, gdyż nadszedł czas wyznaczony.
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
14 Twoi słudzy bowiem miłują jego kamienie i litują się nad jego prochem;
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
15 A poganie będą się bać imienia PANA i wszyscy królowie ziemi – twojej chwały;
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
16 Gdy PAN odbuduje Syjon i ukaże się w swojej chwale;
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
17 Przychyli się do modlitwy opuszczonych i nie pogardzi ich modlitwą.
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
18 Zapiszą to dla przyszłego pokolenia, a lud, który ma być stworzony, będzie chwalić PANA.
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
19 Spojrzał bowiem z wysokości swojej świątyni; PAN popatrzył z nieba na ziemię;
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
20 Aby wysłuchać jęku więźniów i uwolnić skazanych na śmierć;
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
21 Aby głosili na Syjonie imię PANA i jego chwałę w Jeruzalem;
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
22 Gdy się zgromadzą razem narody i królestwa, aby służyć PANU.
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
23 Osłabił w drodze moją siłę, skrócił moje dni.
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
24 Powiedziałem: Mój Boże, nie zabieraj mnie w połowie moich dni; twoje lata bowiem [trwają] z pokolenia na pokolenie.
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
25 Ty dawno założyłeś [fundamenty] ziemi i niebiosa są dziełem twoich rąk.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
26 One przeminą, ale ty pozostajesz; wszystkie jak szata się zestarzeją, zmienisz je jak płaszcz i będą odmienione.
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
27 Ale ty [zawsze jesteś] ten sam, a twoje lata nigdy się nie skończą.
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
28 Synowie twoich sług będą trwać [u ciebie], a ich potomstwo zostanie przed tobą utwierdzone.
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
