مزامیر 49

1 برای رهبر سرایندگان. مزمور پسران قورَح. ای همهٔ قومهای روی زمین این را بشنوید! ای تمام مردم جهان گوش فرا دهید!

För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

2 ای عوام و خواص، ای ثروتمندان و فقیران، همگی

både låga och höga, rika såväl som fattiga.

3 به سخنان حکیمانهٔ من گوش دهید.

Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

4 می‌خواهم با مثلی معمای زندگی را بیان کنم؛ می‌خواهم با نوای بربط این مشکل را بگشایم.

Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

5 چرا باید در روزهای مصیبت ترسان باشم؟ چرا ترسان باشم که دشمنان تبهکار دور مرا بگیرند

Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?

6 و آنانی که اعتمادشان بر ثروتشان است و به فراوانی مال خود فخر می‌کنند مرا محاصره نمایند؟

De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.

7 هیچ‌کس نمی‌تواند بهای جان خود را به خدا بپردازد و آن را نجات دهد.

Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.

8 زیرا فدیهٔ جان انسان بسیار گرانبهاست و کسی قادر به پرداخت آن نیست.

För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,

9 هیچ‌کس نمی‌تواند مانع مرگ انسان شود و به او زندگی جاوید عطا کند.

så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.

10 زیرا می‌بینیم که چگونه هر انسانی، خواه دانا خواه نادان، می‌میرد و آنچه را اندوخته است برای دیگران برجای می‌نهد.

Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.

11 آنان املاک و زمینهای خود را به نام خود نامگذاری می‌کنند و گمان می‌برند که خانه‌هایشان دائمی است و تا ابد باقی می‌ماند.

De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.

12 غافل از اینکه هیچ انسانی تا به ابد در شکوه خود باقی نمی‌ماند بلکه همچون حیوان جان می‌سپارد.

Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

13 این است سرنوشت افرادی که به خود توکل می‌کنند و سرنوشت کسانی که از ایشان پیروی می‌نمایند.

Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)

14 آنها گوسفندانی هستند که به سوی هلاکت پیش می‌روند زیرا مرگ، آنها را شبانی می‌کند. صبحگاهان، شروران مغلوب نیکان می‌شوند و دور از خانه‌های خود، اجسادشان در عالم مردگان می‌پوسد. (Sheol h7585)

Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)

15 اما خداوند جان مرا از عالم مردگان نجات داده، خواهد رهانید. (Sheol h7585)

Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)

16 نگران نشو وقتی کسی ثروتمند می‌شود و بر شکوه خانه‌اش افزوده می‌گردد!

Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.

17 زیرا هنگامی که بمیرد چیزی را از آنچه دارد با خود نخواهد برد و ثروتش به دنبال او به قبر نخواهد رفت.

Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.

18 هر چند او در زندگی خوشبخت باشد و مردم او را برای موفقیتش بستایند،

Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,

19 اما او سرانجام به جایی که اجدادش رفته‌اند خواهد شتافت و در ظلمت ابدی ساکن خواهد شد.

så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.

20 آری، انسان با وجود تمام فرّ و شکوهش، سرانجام مانند حیوان می‌میرد.

En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.