ایوب 32

1 آن سه دوست ایوب، دیگر به او جواب ندادند، چون ایوب بر بی‌گناهی خود پافشاری می‌کرد.

De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.

2 شخصی به نام الیهو، پسر برکئیل بوزی، از طایفهٔ رام، که شاهد این گفتگو بود خشمگین شد، زیرا ایوب نمی‌خواست قبول کند که گناهکار است و خدا به حق او را مجازات کرده است.

Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;

3 او از آن سه رفیق ایوب نیز خشمگین بود، چون بدون اینکه پاسخ قانع کننده‌ای برای ایوب داشته باشند، او را محکوم می‌کردند.

och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.

4 الیهو برای سخن گفتن با ایوب صبر کرده بود چون سایرین از او بزرگتر بودند.

Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.

5 اما وقتی که دید آنها دیگر جوابی ندارند، برآشفت.

Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.

6 الیهو به سخن آمده چنین گفت: من جوانم و شما پیر. به همین علّت لب فرو بستم و جرأت نکردم عقیده‌ام را برای شما بیان کنم،

Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.

7 زیرا گفته‌اند که پیران داناترند.

Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."

8 ولی حکمت و دانایی فقط بستگی به سن و سال ندارد، بلکه آن روحی که در انسان قرار دارد و نفس خدای قادر مطلق است، به انسان حکمت می‌بخشد.

Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.

9

Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.

10 پس به من گوش بدهید و بگذارید عقیده‌ام را بیان کنم.

Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.

11 من در تمام این مدت صبر کردم و با دقت به سخنان و دلایل شما گوش دادم. هیچ‌کدام از شما نتوانستید پاسخ ایوب را بدهید و یا ثابت کنید که او گناهکار است.

Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.

12

Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.

13 به من نگویید: «ایوب بسیار حکیم است. فقط خدا می‌تواند او را قانع کند.»

Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."

14 اگر ایوب با من به مباحثه پرداخته بود، با این نوع منطق پاسخ او را نمی‌دادم!

Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.

15 شما حیران نشسته‌اید و هیچ جوابی ندارید.

Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.

16 آیا حال که شما سکوت کرده‌اید من هم باید همچنان صبر کنم و ساکت بمانم؟

Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!

17 نه، من به سهم خود جواب می‌دهم.

Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.

18 حرفهای زیادی برای گفتن دارم و دیگر نمی‌توانم صبر کنم.

Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.

19 مانند مشکی هستم که از شراب پر شده و نزدیک ترکیدن است.

Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.

20 باید حرف بزنم تا راحت شوم. پس بگذارید من هم به سهم خود جواب بدهم.

Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.

21 من قصد ندارم از کسی طرفداری کنم و سخنان تملق‌آمیز بگویم،

Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.

22 چون انسان چاپلوسی نیستم و گرنه خالقم مرا هلاک می‌کرد.

Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!