< Faarfannaa 41 >

1 Dura buʼaa faarfattootaatiif. Faarfannaa Daawit. Namni hiyyeessaaf yaadu eebbifamaa dha; guyyaa rakkinaatti Waaqayyo isa ni oolcha.
En Psalm Davids, till att föresjunga. Säll är den, som låter sig vårda; om den fattiga; honom skall Herren hjelpa i den onda tiden.
2 Waaqayyo isa ni eega; bara jireenya isaas ni dheeressa; lafa irratti isa eebbisa; hawwii diinota isaattis dabarsee isa hin kennu.
Herren skall bevara honom, och hålla honom i lifve, och låta honom gå väl på jordene, och icke gifva honom uti hans fiendars vilja.
3 Waaqayyo siree inni dhukkubsatee irra ciisu irratti isa kunuunsa; fayyisees siree dhukkubaa irraa isa ni kaasa.
Herren skall vederqvicka honom på hans sotesäng; du hjelper honom ifrån alla hans krankhet.
4 Anis, “Yaa Waaqayyo na maari; ani cubbuu sitti hojjedheeraatii na fayyisi” nan jedhe.
Jag sade: Herre, var mig nådelig; hela mina själ, ty jag hafver syndat emot dig.
5 Diinonni koo hamminaan, “Inni yoom duʼee maqaan isaa lafa irraa bada?” jedhanii waaʼee koo dubbatu.
Mine ovänner talade ondt emot mig: När kan han dö, och hans namn förgås?
6 Namni tokko yeroo na gaafachuu dhufutti, utuma garaa isaatti hammina kuufatee qabuu, sobee dubbata; gad baʼees iddoo hundumatti odeessa.
De komma till att skåda, och menat dock intet af hjertat; utan söka något, det de lasta måga, gå bort och förat ut.
7 Warri na jibban hundinuu waaʼee koo walitti hasaasu; waan akka malee hamaa taʼes natti mariʼatu.
Alle de som mig hata, tassla tillhopa emot mig, och tänka ondt öfver mig.
8 Isaanis, “Dhukkubni hamaan isa qabateera; inni siʼachi iddoo ciisu sanaa hin kaʼu” jedhu.
De hafva beslutit ett skalkastycke öfver mig: När han ligger, skall han intet uppstå igen.
9 Michuun koo inni natti dhiʼaatu, inni ani amanadhe, inni buddeena koo nyaate koomee isaa natti ol fudhate.
Och min vän, den jag mig betrodde, den mitt bröd åt, trampade mig under fötterna.
10 Ati garuu yaa Waaqayyo na baasi; akka ani haaloo baafadhuufis ol na kaasi.
Men du, Herre, var mig nådelig, och hjelp mig upp, så vill jag vedergälla dem.
11 Akka ati natti gammaddu ani beeka; diinni koo narra hin aanuutii.
Derpå märker jag, att du ett behag till mig hafver, att min fiende icke skall glädja sig öfver mig.
12 Ati sababii amanamummaa kootiitiif utubdee na qabda; baruma baraanis fuula kee dura na dhaabda.
Men mig uppehåller du för mina fromhets skull, och ställer mig inför ditt ansigte evinnerliga.
13 Waaqayyo Waaqni Israaʼel, bara baraa hamma bara baraatti haa eebbifamu.
Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån nu, allt intill evighet. Amen, Amen.

< Faarfannaa 41 >