Salmenes 5

1 Til songmeisteren, til Nehilot; ein salme av David. Vend øyra til mine ord, Herre, gjev gaum etter min sukk!

En Psalm Davids, till att föresjunga för arfvet. Herre, hör min ord; gif akt uppå mitt tal.

2 Lyd til mitt rop um hjelp, min konge og min Gud! For til deg bed eg.

Gif akt uppå, mitt rop, min Konung, och min Gud; ty jag vill bedja inför dig.

3 Herre, um morgonen vil du høyre mi røyst; um morgonen legg eg mi sak fram for deg og ventar.

Herre, bittida hör mina röst; bittida vill jag skicka mig till dig, och taga der vara, uppå.

4 For du er ikkje ein Gud som hev hugnad i ugudleg åtferd; den vonde fær ikkje bu hjå deg.

Ty du äst icke den Gud, hvilkom ett ogudaktigt väsende behagar; den der ond är, han blifver icke för dig.

5 Dei ovmodige kann ikkje standa seg for dine augo; du hatar alle som gjer urett.

De storordige bestå intet för din ögon; alla ogerningsmän hatar du.

6 Du let deim som talar lygn ganga under; den blodgiruge og falske mann styggjest Herren ved.

Du förgör de lögnaktiga; Herren hafver en styggelse vid de blodgiruga och falska.

7 Men eg vil ved di store miskunn ganga inn i ditt hus, vil med otte for deg falla ned framfyre ditt heilage tempel.

Men jag vill gå in i ditt hus på, dina stora barmhertighet, och tillbedja emot ditt helga tempel i dine fruktan.

8 Herre, leid meg ved di rettferd, for deira skuld som lurar på meg, jamna din veg for meg!

Herre, led mig i dine rättfärdighet, för mina fiendars skull; gör din väg rättan för mig.

9 For det finst ikkje sanning i deira munn; det indre i deim er ein avgrunn; strupen deira er ei opi grav; tunga si gjer dei hål.

Ty uti deras mun är intet visst: deras innersta är vedermöda; deras strupe är en öppen graf; med deras tungor skrymta de.

10 Gud, døm dei skuldige! Lat deim falla for sine eigne meinråder, støyt deim ned for deira mange misgjerningar! for dei hev gjort upprør mot deg.

Döm dem, Gud, att de måga falla af sitt uppsåt; drif dem ut för deras stora öfverträdelses skull; ty de äre dig gensträfvige.

11 Men lat alle deim gleda seg, som set si lid til deg! Lat deim til æveleg tid fagna seg høgt, av di du vil verja deim; og lat deim som elskar ditt namn frygda seg i deg!

Låt glädja sig alla dem som trösta uppå dig, evinnerliga låt dem fröjda sig; ty du beskärmar dem; låt dem i dig glade vara, som ditt Namn kärt hafva.

12 For du, Herre, velsignar den rettferdige; du vernar honom med nåde som med ein skjold.

Ty du, Herre, välsignar de rättfärdiga; du kröner dem med nåde, såsom med en sköld.