Salomos Ordsprog 25
1 Dette er og ordtøke av Salomo, og mennerne åt Hizkia, kongen i Juda, hev samla deim.
Desse äro ock Salomos Ordspråk, hvilka här tillsatt hafva Hiskia män, Juda Konungs.
2 Guds æra er å dylja ei sak, og kongars æra å granska ei sak.
Det är Guds ära ena sak fördölja; men Konungars ära är ena sak utransaka.
3 Himmel-høgd og jord-dypt og konge-hjarto kann ingen granska ut.
Himmelen är hög, och jorden djup; men Konungars hjerta är oransakeligit.
4 Burt med slagget or sylvet! So fær gullsmeden ei skål av det.
Man kastar bort slagget ifrå silfret, så varder der ett rent käril utaf.
5 Burt med gudlaus mann frå kongen! So vert hans kongsstol fast ved rettferd.
Man kastar ett ogudaktigt väsende bort ifrå Konungenom, så varder hans säte med rättfärdighet befäst.
6 Briska deg ikkje for kongen, og stell deg ikkje på storfolks plass.
Pråla icke för Konungenom, och träd icke fram der de store stå.
7 For betre er at dei segjer med deg: «Stig her upp!» Enn at du vert nedflutt for augo på fyrsten. Kva so augo dine hev set.
Ty det är dig bättre, när man till dig säger: Gack hitupp; än att du skulle för Förstanom förnedrad varda, det din ögon se måste.
8 Ver ikkje for snar til å reisa sak; for kva vil du gjera til slutt, når motparten gjer deg til skammar?
Var icke hastig till att träta: ty hvad vill du sedan göra, när din nästa dig skämt hafver?
9 Før di sak med grannen din, men ber ikkje ut ein annan manns løyndom,
Handla dina sak med din nästa, och uppenbara icke ens annars hemlighet;
10 For elles vil den som høyrer det, skjella deg ut, og du vil alltid få låkt ord på deg.
På det att den det hörer icke skall tala dig illa till, och ditt onda rykte icke återvänder.
11 Som eple av gull i skåler av sylv er eit ord som ein talar i rette tid.
Ett ord i sinom tid taladt är såsom ett gyldene äple uti silfskålom.
12 Som ein gullring i øyra og sylgja av gull er ein vismann som refser for høyrande øyra.
Den som en visan straffar, och han lyder honom, det är såsom en gyldene örnaring, och ett gyldene halsband.
13 Som svalande snø ein skurdonne-dag er ein tru bodberar for deim som sender han, han kveikjer sjæli åt herren sin.
Lika som snököld i andstiden, så är ett troget bådskap honom, som det sändt hafver, och vederqvicker sins herras själ.
14 Som skyer og vind utan regn er ein mann som kyter av gåvor han ikkje gjev.
Den der mycket talar, och håller intet, är såsom ett moln och väder utan regn.
15 Tolmod fær domaren yvertald, og den linne tunga bryt bein.
Genom tålamod varder en Förste blidkad, och en len tunga stillar hårdhetena.
16 Finn du honning, so et det du treng, so du ikkje vert ovmett og spyr han ut.
Finner du hannog, så ät så mycket som behöfves af honom, att du icke för mätt varder, och spyr det ut.
17 Set sjeldan din fot i huset åt grannen, so han ikkje vert leid deg og hatar deg.
Drag din fot tillbaka ifrå dins nästas hus; han måste ledas vid dig, och varda dig vred.
18 Hamar og sverd og kvasse pil er den som vitnar falskt mot sin næste.
Den som emot sin nästa falskt vittnesbörd talar, han är ett spjut, svärd och skarp pil.
19 Som roti tonn og ustød fot, so er lit til utru mann på trengselsdagen.
Föraktarens hopp i nödenes tid är såsom en rutten tand, och en oviss fot.
20 Som kastar du klædi ein frostdag, som eddik på natron, so er den som syng visor for sorgfullt hjarta.
Den för ett bedröfvadt hjerta visor qväder, det är såsom en sönderrifven klädnad om vintren, och ättika på krito.
21 Er din fiend’ svolten, gjev honom mat, er han tyrst, so gjev honom drikka.
Hungrar din ovän, så spisa honom med bröd; törstar han, så gif honom vatten dricka;
22 For då hopar du gloande kol på hovudet hans, og Herren skal løna deg att for det.
Ty du samkar kol tillhopa uppå hans hufvud, och Herren vedergäller dig det.
23 Nordanvind føder regn, og ei kviskrande tunga sure andlit.
Nordanväder gör storm, och en hemlig tunga gör ett oblidt ansigte.
24 Betre å bu i ei krå på taket enn ha sams hus med trættekjær kvinna.
Det är bättre att sitta uti en vrå på taket, än när en trätosamma qvinno i ett stort nus.
25 Som friske vatnet for den trøytte, so er god tidend frå eit land langt burte.
Ett godt rykte utaf fjerran land är lika som kallt vatten ene törstigo själ.
26 Som gruggi kjelda og ein utskjemd brunn, so er rettferdig mann som vinglar medan gudlaus ser det.
En rättfärdig, som för enom ogudaktigom faller, är såsom en rörd brunn och en förderfvad källa.
27 Eta for mykje honning er ikkje godt, men å granska det vandaste er ei æra.
Den som för mycken hannog äter, det är icke godt; och den svår ting utransakar, det varder honom för svårt.
28 Som ein by med murarne brotne og burte er mannen som ikkje kann styra sin hug.
En man, som sin anda icke hålla kan, han är såsom en öppen stad utan murar.
