1 Mosebok 9
1 Og Gud velsigna Noah og sønerne hans og sagde til deim: «De skal veksa og aukast og fylla jordi.
Och Gud välsignade Noah och hans söner, och sade: Varer fruktsamme, och förökens, och uppfyller jordena.
2 Age og otte skal dei bera for dykk alle dyri på jordi og alle fuglarne under himmelen, alt som krelar på marki og alle fiskarne i havet: i dykkar hender er dei gjevne.
Edor fruktan och rädsla vare öfver all djur på jordene, öfver alla foglar under himmelen, och öfver allt det som kräker på jordene, och alle fiskar i hafvet vare gifne i edra hand.
3 Alt som røyver seg og liver, for dykk skal det vera til føda. Som eg gav dykk dei grøne urterne, so gjev eg dykk alt dette.
Allt det som röres och lefver, det vare eder till mat; såsom gröna örter hafver jag allt det gifvit eder.
4 Men kjøt med liv, med blodet i, det må de ikkje eta!
Allena äter icke kött, det ännu lefver i sinom blod.
5 Og berre dykkar eige blod vil eg hemna: eg vil krevja det att av kvart dyr, og av menneskjet og; kvar manns liv vil eg krevja att av hans bror.
Förty, jag vill ock hämnas öfver edar kropps blod, och vill hämnat uppå all djur, och vill hämnas menniskones lif på hvarjo och ena mennisko, eho hon är.
6 Den som tek manns blod, hans blod skal menner taka; for i Guds likning skapte han mannen.
Den som utgjuter menniskoblod, hans blod skall ock af menniskom utgjutit varda. Förty Gud hafver gjort menniskona efter sitt beläte.
7 Men de skal veksa og aukast; de skal yrja på jordi og auka dykk på henne.»
Varer fruktsamme, och förökens, och förkofrer eder på jordene, att I uppfyllen henne.
8 Og Gud sagde til Noah og sønerne hans, som var med honom:
Yttermera sade Gud till Noah, och hans söner med honom:
9 «Sjå, eg vil gjera ei pakt med dykk og med etterkomarane dykkar,
Si, jag gör med eder ett förbund, och med edra säd efter eder;
10 og med kvart eit livande liv som hjå dykk er, både fuglar og fe og alle dei ville dyr som er hjå dykk, alle som gjekk ut or arki, alt som liver på jordi:
Och med allom lefvandom djurom som med eder äro, i foglar, i fänad, och i allom djurom, som på jordene när eder äro; af allt det som utur arkenom gånget är, ehvad djur det är på jordene.
11 Ei pakt vil eg gjera med dykk, og aldri meir skal alt livande tynast i flaumen, og aldri meir skal det koma ei flod som legg jordi i øyde.»
Och vill göra mitt förbund med eder i så måtto, att härefter skall nu icke mer allt kött förderfvadt varda med flodsens vatten, och skall härefter ingen mer flod komma, den jordena förderfva skall.
12 Og Gud sagde: «Dette er merket på pakti eg set millom meg og dykk og kvart livande liv som hjå dykk er, til æveleg tid:
Och Gud sade: Detta är tecknet till mitt förbund, som jag gjort hafver emellan mig och eder, och all lefvande djur med eder härefter till evig tid.
13 Bogen min set eg i skyi: han skal vera eit merke på pakti millom meg og jordi.
Min båga hafver jag satt i skynom, den skall vara tecknet till mitt förbund emellan mig och jordena.
14 Og so tidt eg let skyer skyggja yver jordi, og bogen ter seg i skyi,
Och när så sker, att jag förer skyn öfver jordena, så skall man se min båga i skynom.
15 då skal eg koma i hug den pakti som er millom meg og dykk og kvart livande liv av alt kjøt, og vatnet skal aldri meir verta ei flod som tyner alt kjøt.
Och så skall jag tänka på mitt förbund emellan mig och eder, och all lefvande djur i hvart och ett kött, att icke mer skall komma flod härefter, den allt kött förderfva skall.
16 So skal bogen standa i skyi, og eg sjå honom og minnast ævordomspakti millom Gud og kvart livande liv av alt kjøt som til er på jordi.
Derföre skall min båge vara i skynom, att jag skall se uppå honom, och tänka uppå det eviga förbund emellan Gud och all lefvande djur i hvarjo och eno kötte, som på jordene är.
17 Dette, » sagde Gud til Noah, «er merket på den pakt eg hev sett millom meg og alt kjøt som til er på jordi.»
Det samma sade ock Gud till Noah: Detta skall vara tecknet till det förbund, som jag gjort hafver emellan mig och allt kött på jordene.
18 Og Noahs-sønerne, som gjekk ut or arki, det var Sem og Kham og Jafet. Og Kham var far åt Kana’an.
Noahs söner, som utur arkenom gingo, äro desse: Sem, Ham, Japhet. Men Ham är fadren till Canaan.
19 Desse tri var sønerne hans Noah, og frå deim hev alle folk på jordi greina seg ut.
Dessa tre äro Noahs söner, af hvilkom all land besatt vordo.
20 Og Noah var jorddyrkar, og han var den fyrste som gjorde ein vinhage.
Och Noah begynte till och vardt en åkerman, och plantade vingård.
21 Og han drakk av vinen, og vart drukken, og so klædde han seg naken midt inni tjeldbudi.
Och då han drack af vinet, vardt han drucken, och låg oskyld uti sine hyddo.
22 Og då Kham, far åt Kana’an, såg far sin liggja naken, gjekk han ut og sagde det med båe brørne sine.
Då nu Ham, Canaans fader, såg sins faders blygd, sade han det bådom sinom brödrom, som ute voro.
23 Då tok Sem og Jafet ei kåpa og lagde på herdarne sine, og gjekk inn baklengs, og breidde kåpa yver far sin; og dei vende augo burt, so dei såg ikkje blygsli åt far sin.
Då togo Sem och Japhet ett kläde, och lade på bägges deras skuldror, och gingo baklänges till, och öfvertäckte deras faders blygd, och deras ansigte var ifrå vändt, så att de deras faders blygd icke sågo.
24 Då so Noah vakna av ruset, fekk han vita kva den yngste sonen hans hadde gjort imot honom.
Som nu Noah uppvaknade af sino vine, och fick veta hvad hans yngste son honom gjort hade, sade han:
25 Då sagde han: «Forbanna skal Kana’an vera! Den lågaste av alle trælar skal han vera for sine brøder.»
Förbannad vare Canaan, och vare en träl under alla trälar ibland hans bröder.
26 So sagde han: «Lova vere Herren, Sems Gud, og Kana’an vera hans træl!
Och sade yttermera: Lofvad vare Herren Sems Gud, och Canaan vare hans träl.
27 Gud gjere det romt for Jafet! Under tjeldi hans Sem skal han bu, og Kana’an vere hans træl.»
Gud förvidge Japhet, och låte honom bo i Sems hyddor, och Canaan vare hans träl.
28 Etter storflodi livde Noah endå tri hundrad og femti år.
Och Noah lefde efter flodena trehundrade och femtio år.
29 Og alle dagarne hans Noah vart ni hundrad og femti år. So døydde han.
Så att hans hela ålder vardt niohundrade och femtio år, och blef död.
