Waiata 80
1 Ki te tino kaiwhakatangi. Hohanimi Erutu. He himene na Ahapa. Tahuri mai tou taringa, e te Hepara o Iharaira, e arahi nei i a Hohepa ano he kahui hipi; whiti mai koe e noho mai na i waenganui i nga kerupima;
En Psalm Assaphs, om gyldene rosena, till att föresjunga. Hör, Israels Herde, du som leder Joseph såsom får; bete dig, du som sitter på Cherubim.
2 Whakaohoohokia tou kaha i te aroaro o Eparaima, o Pineamine, o Manahi: a haere mai ki te whakaora i a matou.
Uppväck dina magt, du som för Ephraim, BenJamin och Manasse äst, och kom oss till hjelp.
3 Whakahokia ake matou, e te Atua: kia marama mai tou mata, a ka ora matou.
Gud, tröst oss, och låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.
4 E Ihowa, e te Atua o nga mano, kia pehea ake te roa o tou riri ki te inoi a tau iwi?
Herre Gud Zebaoth, huru länge vill du vred vara öfver dins folks bön?
5 Kua whangaia mai e koe he roimata hei taro ma ratou, he nui hoki te mehua roimata kua homai nei e koe kia inumia e ratou.
Du spisar dem med tårars bröd, och skänker dem ett stort mått, fullt med tårar.
6 Kua meinga matou e koe hei totohetanga ma o matou hoa, a e kataina ana matou e o matou hoariri.
Du lätst alla våra grannar banna oss, och våra fiendar bespotta oss.
7 Whakahokia ake matou, e te Atua o nga mano; kia marama mai tou mata, a ka ora matou.
Gud Zebaoth, tröst oss; låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.
8 I maua mai e koe he waina i Ihipa: ka oti i a koe nga tauiwi te panga, na whakatokia iho e koe.
Du hafver hemtat ditt vinträ utur Egypten, och hafver fördrifvit Hedningarna, och planterat det.
9 I whakapaia e koe he tunga mona, na, ka hou ona pakiaka, a ka kapi te whenua.
Du hafver röjt vägen för thy, och låtit det väl rota sig, så att det hafver uppfyllt landet.
10 Taumarumaru ana tona ata ki runga ki nga pukepuke; ko ona manga rite tonu ki nga hita a te Atua.
Bergen äro med dess skugga öfvertäckte, och med dess qvistar Guds cedreträ.
11 I tautotoro atu ona manga ki te moana, ona rara ki te awa.
Du hafver utsträckt dess qvistar intill hafvet, och dess telningar allt intill älfvena.
12 He aha i pakaruhia ai e koe ona taiepa ki raro, kia kowhakiwhakia ai ia e nga tangata katoa e tika ana i te ara?
Hvi hafver du så sönderbrutit dess gård, att deraf rifver allt det som der framom går?
13 Mongamonga noa i te poaka toa o te ngahere, e kainga ana e te kirehe mohoao o te parae.
De vildsvin hafva uppgräfvit det, och de vilddjur hafva afbitit det.
14 Tahuri mai ano, e te Atua o nga mano, e inoi atu nei matou: titiro iho i te rangi, kia kite mai koe, ka toro mai i tenei waina.
Gud Zebaoth, vänd dig dock; skåda neder af himmelen, och se härtill, och besök detta vinträt;
15 I te rakau i whakatokia e tou matau, i te manga hoki i meinga e koe kia pakari mau.
Och håll det vid magt, som din högra hand planterat hafver, och det du dig stadeliga utvalt hafver.
16 Kua pau i te ahi, kua tuaina ki raro: ngaro iho ratou i te riri o tou mata.
Se dertill, och straffat; att på det brännande och rifvande må en ände varda.
17 Waiho tou ringa i runga i te tangata o tou matau, i te tama a te tangata i whakakahangia e koe mau.
Din hand beskydde dins högra hands folk, och de menniskor, som du dig stadeliga utvalt hafver;
18 Penei e kore matou e hoki atu i a koe: whakahauorangia matou, a ka karanga matou ki tou ingoa.
Så vilje vi intet ifrå dig vika. Låt oss lefva, så vilje vi åkalla ditt Namn.
19 Whakahokia ake matou, e Ihowa, e te Atua o nga mano; kia marama mai tou mata, a ka ora matou.
Herre Gud Zebaoth, tröst oss. Låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.
